Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - X. Efter striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 241 —
skoning åt den vapenlöse tappre! Iian är eder
fånge!» — Med Sven Duvas avväpning och
fångenskap var striden slut.
Berättelsen var ändad och hela laget satt
dränkt i andaktsfull tystnad. Gustaf Telander
återkom:
»Tja, det lider ej tvivel att han sökte döden.
Nå ni känner ju historien; hon var ju själv här
ombord. Men annars begriper jag inte, att dessa
finnar kunde ge sig att offra livet blint för en
fallfärdig stenhög efter ryssarna. Vi svenskar ha
nog misstagit oss om finnarna till slut?»
»Ah, varför icke begripa? Cétait natur
elle-ment la gloire/» utbrast fransmannen med all
övertygelse.
»Det var naturligtvis bara en tjurighet»,
avgjorde Fäldin lika övertygelsevisst.
»Tänk på alla dessa förtappade, obotfärdiga
själar», suckade Strandman så högt han kunde.
»Nog gick det nå’n väg med själarna»,
inpassade Napoleon Ansgarius otroget och strök
bockskägget fundersamt. »Men si att sätta livet
till för detta ryska stenhelvete, som har varit en
sådan stygg nagel i ögat på svensken, och ändå
ropa så där vid själva döden...?»
»Inkonsekvent!» medgav Telander. »Jag
håller med styrman. Det har sig så konstigt med de
där gamla traditionerna, den ridderliga äran och
den ridderliga troheten. Allt det där hänger inte
precis så logiskt tillsammans. Men ser ni,
gubbar, i farans stund försvara vi oss inte ens med
O. Högberg, Fribytare. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
