Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - VII. Hos skrädderskan och grosshandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
»Nej, nog har han rent prästbetyg, förstås.»
»Och så är han väl fyllda femton år?»
»Han är redan sjutton.»
Vid sådant förhållande tyckte jägarn, att
gossen gick an. Kalle fick genast gå upp på
vinden, där han och skräddarpigorna hade sina
nattrum, för att snygga sig och ta på
helgdagskläderna. Och så bar det nedför backen åt stån
med bägge. Under vägen begagnade jägarn
tillfället att undervisa ynglingen, huru han skulle
bära sig åt vid detta besök. För ändamålet
måste han inviga pojken en smula i planen, som
denne förstod och fann mycket bussig. Här
gällde nu att lista fram full bevisning på Efraims
löften.
Vad stunden led om, stod jägarn med Kalle
på grosshandlarns yttre kontor. Vid pulpeten
sutto mot varandra två kontorister. Den äldre,
champagnefet, fyllig och däst, med ett energiskt
och hänsynslöst uttryck, hette Nisse Fransson. Den
andre, en lång, mager, tunn och blek spoling med
vattniga ögon, fräck och fånig uppsyn, var en
ökänd smörjel, som gick för Pelle Enqvist.
»Är det grosshandlarn själv?» sporde
jägarn med låtsad enfald, vänd till smörjeln Pelle.
Denne slog till ett plumpt hånskratt
»Vad vill du för slag?» framstötte tjocka
Fransson med frän uppsyn.
»Jo, jag är norrifrån», kom svaret som guds
fred — yxskaft. Åter det plumpa hånskrattet
från den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
