Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - II. Närmare om »den norrländske indianen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dal, jordbundet, med dästa och tröga tankar,
begränsad synkrets och tryckande
levnadsomsorger. Detta folk var så föga lämpat för några
förtroenden härom och fick nog heller icke flera
än de nödvändigaste. Härifrån gjordes icke ens
något undantag för gårdsfolket självt. Skyttet
var oftast den givna förevändningen, när det bar
i väg. Då hängdes björnstudsarn på axeln jämte
läderväskan, och tätt efter följde den trogna
björnhyndan, omistligare än mången mänsklig
vän.
Och nu till detta andra, som i vår berättelse
kommer i förgrunden framför allt björnskytte.
Först var det naturen och äventyret, som
lockade den friborna naturmänniskan och födde
äventyrsmannen med det djupa och säkra
väderkornet i Guds alla vindar genom världen.
Innerst hos björnskytten Walther satt den for
bostadsbandet otämjelige vilden, »vidfärdingen»,
som tjusades av ständigt hopp efter nya vidder.
Han var den norrländske indianen, som måste
ströva, spana, forska, så vida han ville vara till
på jorden och ej nedgrävas i en förtidig grav av
det dolska, trånande lynnet.
Så var det vidare hjärtemänniskan, som ville
se människor och återse vänner i deras skiftande
öden och förhållanden nära och fjärran.
Hjärtans gärna var han sedd, ofta nog eftersökt och
påkallad, där han for fram på skidor eller till
fots eller på båtfärd över de blanka speglarna
av de tiomila »långvattnen» mot gränsfjällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
