- Project Runeberg -  Fria ord : en samling uppsatser utgifven af Publicistklubben /
338

(1878) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fragment af en roman. Hittadt på gården till Hotell Fenix, af Anders R.....n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

ett fragment af en roman 338

närhet. Helt annat var förhållandet med de äldre
fruarna : de voro djupt rörda, och till och med ett par
yngres ögon tårades, huru lyckliga de för öfrigt sågo
ut. Det är en iakttagelse, som jag gjort på alla
bröllopp och som ledt mig till den slutsatsen, att den
katolska uppfattningen af äktenskapet såsom ett sakrament
icke saknar all grund, ty visserligen innebär det
åtminstone för qvinnan ett djupt och heligt mysterium,
mäktigt att genomtränga och omdana hela heftnes väsende..
Men jag återkommer till mina gäspningar, som
framkallade mitt beslut att, så snart talet för brudparet gått
af stapeln och gratulationerna blifvit framburna, smyga
mig af utan någon tanke på vare sig rapphöns eller
vingelé.

Denna plan realiserades äfven. När jag kom ned,,
hade väl en god timme förflutit, sedan jag gick upp,»
och likväl stod ännu den unga qvinnan med de två
små barnen qvar på gården. Bländad, såsom jag vary
af det starka ljusskenet deruppe, skulle jag troligen i
halfmörkret härnere icke hafva blifvit dem varse, om e|
en qvidande barnstämma väckt min uppmärksamhet.
Det var det minsta af de två, en liten gosse om tre
år ungefär, ganska val ombonad, med yllevantar på
händerna och en tjock sjal knuten i kors utanpå kolten,,
som stod der och halfgrät, utan att qvinnan märkte det.
Jag gick derför närmare och sade i en ton, hvari ja g
fruktar att något missnöje blandade sig: »Den lille
gossen gråter. Han fryser säkert eller är sömnig.»

Det var ett par stirrande, feberaktiga och tårlösa.
ögon, som nu vände sig från ljusen deruppe och såga
på mig med ett frånvarande uttryck, såsom hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friaord/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free