Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
249
Emellan far och döttrar föga värdig,
Och jag har spelat här en dummer Jöns,
Och de betett sig just som yra höns.
De börjat vurma för teatern båda.
anna Greta (slår ihop händerna af förtjusning).
Ja tänkte icke jag, här stundar roligt!
I venstra ögat har jag haft så^n klåda.
gubben (med stora ögon).
Hvad sa’ du, roligt?
Anna Greta.
Jag har grundat på,
Att det till slut precis så skulle gå,
Ty här är ledsamt, alldeles otroligt,
Men jag och flickorna till ert behag
Ha visat oss så tåliga och fromma
Och tänkt som så, det blir väl bra en dag.
Vi koxat på hvart träd och på’ hvar blomma,
På hafvet, rnåsarne, och på hvarann,
Liksom ej större glädje fans, minsann.
Men, Herre Gud, vid det der brunsspektaklet,
Det smakte fogel, det är hvad jag vet;
Ty jag var med i största hemlighet
Och släptes upp i sjelfva tabernaklet,
Att hjelpa Fanny med Oljanskans drägt.
Oljanska jungfruns — satt så nätt och täckt —
Ja så, de talte om allting till slut.
Nå, gudskelof, då kan jag andas ut.
gubben (med kokande vrede, ironiskt).
Och nu behöfver du ej längre dölja
Din längtan att till Stockholm Fanny följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
