Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurck. Den äldre släkten - Kurck. Den yngre släkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
takunta 1463, 1466 och sannolikt ännu 1474 (7).
Bisittare vid lagmansrätt 1466 (7). Klas Kurk
har i den finska folksången uElinan
surma",-(mordet på Elin), gjorts till sin hustrus baneman,
genom förväksling med sin morfader, Klas
Ly-dikesson Diekn (16). — Gift, enligt gamla
släkttaflor, med Elin Jönsdotter, dotter af Jöns
Olofsson och Margareta Magnusdotter Fleming
(n:r 4).
Barn:
Arvid Kurk, f. omkring 1464 på Laukko
gård. Baccalaureus vid universitetet i Paris
1485, incipient därstädes 1486—1487. Magister.
Återvände till Finland och var 1490 kanik och
kyrkoherde i Åbo. Var dekan vid Åbo
domkyrka, då han 1510 af domkapitlet blef utsedd
till biskop efter Johannes Olavi, som afled 1510
9/6. Erkänd af riksföreståndaren Sten Sture och
stadfästad i sitt ämbete genom påfvens skrifvelse,
dat. i Ravenna 151117/3 (17). Af Sveriges
ärkebiskop invigd i Strengnäs 1511 4/10 (17), däri-,
från hans förbindelsebref till påfvestolen är
dateradt följande dag. Har underskrifvit Malmö
recess 1512, samt närvor äfven vid därpå
följande herredagar i Sverige. Föranstaltade 1514
i Åbo biskop Hemmings skrinläggning. Deltog
i stridigheterna 1517 och 1518 vid ärkebiskop
Gustaf Trolles afsättande. Understödde
riksföreståndarne Svante Sture och Sten Sture d. y.
vid Finlands försvar mot Ryssland. Kallad 1520
af konung Kristian II till Stockholm, vågade
icke begifva sig dit, men blef likväl inbegripen
bland dem till hvilka konungen 1520 5/9 aflat
tillgiftsbref. Understödde sedan resningen för
Gustaf Vasa i Finland. Flyktade därför då
danske amiralen Severin Norrby för att hämma
detta uppror härjade kusten och intog
biskopssätet Kustö, till Raumo och därifrån till Ulfsby.
Inskeppade sig med stort och förnämt följe i
Närpes socken för att segla till Sverige, men
fartyget öfverraskades af storm och gick under
med man och allt 1522 23/5 »utanför Öregrund
i Viggian" (18).
Elin Klasdotter. Stammoder för den yngre
ätten Kurck (frih. n:r 16). Gift 1490 med
väpnaren, sedermera lagmannen och riksrådet Knut
Eriksson; — † mellan 1536—1538.
Källor: (1) H. — (2) Abo Domk. Svartb. 116. — (3)
Åbo Domk. Svartb. — (4) A II, 16. — (5) A VII, 45. — (6)
Uggla. Rådslängd. — (7) Hist. Ark. I. Bomansson. Piispa
Arvid Kurjen vanhem. — (8) A II, 96. — (9) A V, 104. —
— (10) Abo Domk. Svartb. — (11) A I, 31. — (12) A VI.
- (13) A V, 152-153. — (14) A IV, 56. - (15) Liv. Est.
u. Curl. Urk. VI, 512. — (16) Wallin. Eras Djeknin sukua
koskeva asiakirja. — (17) Grönblad. Nya källor: 471 —
(18) Tegel. Konung Gustafs Hist. —
Sigill: Hausen. Finlands Medeltidssigill.
Kurck. Den
yngre släkten.
Uradel frän Sverige. Knut Eriksson till Näs i Småland öfverflyttade i
slutet af 1400-talet till Finland och ärfde genom sitt gifte (tab. II) den äldre
släkten Kurcks namn och gods. Ätten introducerades på svenska riddarhuset
1625 under n:r 4, men detta adliga nummer afskrefs, då den år 1651 21/5
upphöjdes i friherrligt stånd såsom mr 16 bland friherrliga ätter.
Friherre-skapet Lempälä omfattade nästan hela Lempälä socken, och innehades till
reduktionen 1683. En medlem, präsidenten A. F. Kurck, blef grefve 1797 Vn,
men var barnlös, och tog icke introduktion. Friherrliga ätten Kurck
fortlefver i Sverige.
KURCK.
245
Tab. I.
Erik Axelsson till Näs i Småland. Väpnare
1450, 1470 (1). — Gift med Cecilia Olofsdotter
i hennes 3:e gifte, dotter af Olof Jönsson till
Tofta och Eriksstada, som förde en stenbock i
vapnet, och Margareta Svensdotter Krumme,
samt enka l:o efter Sven Månsson Pijk, och 2:o
efter Karl Filpusson till Mälsåker (1).
Barn:
Knut Eriksson, lagman, † c. 1537. Tab. II.
.....Eriksdotter. Gift i Sverige med
Peder Diekn, som i vapnet förde tre sjöblad (2).
Tab. II.
Knut Eriksson (tab. I), f. i Småland (1).
Höll 1496 ting i Kalvola socken och benämnes
1502 häradshöfding i Norrbotten" (2). Riksråd
1504, har detta år beseglat riksens råds bref
"’ om nya kyrkor i Finland (2). Uppsatt 1506 i
första rummet på förslag till lagman i Norra
Finland (3). hvilken lagmanssaga då torde
delats, ty därefter kallas Henrik Stensson (Finne)
1507—1519 "lagman i Norrfinne" medan Knut
Eriksson åtminstone redan 1512 kallas »lagman
i Satakunta och Österbotten" (4). Befalld 1520
af konung Kristian att infinna sig i Stockholm
(5), jämte Finlands öfriga inflytelserikaste män.
Åtlydde icke denna befallning, utan torde hållit
sig undan i sin landsort under de danska
stridigheterna. Närvor 1523/6 vid Gustaf Vasas
dagtingan med Stockholms stad (6). I rådslängd
införd såsom den förste af konung Gustafs
nyvalda riksråd. Hugnad 1523 10/7 med evärdligt
frälse för Kaakkila och „Tondura" (6) i Vesilaks
socken. Vägrade samma år vid rådsmöte att
besegla förbundet mellan Sverige och Lubeck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
