Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - ordalier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordalier
ordaʹlier (fr. ty.) ”gudsdomar”, medeltida
prov för fastställande av en anklagads skuld
el. oskuld (t. ex. järnbörd).
oʹrden [å-] (fr. lat.) sammanslutning med vissa
regler för ett bestämt religiöst el. världsligt
ändamål; utmärkelsetecken;
ordensinsignier ordenstecken; ordenskapitel
församling av ordensmedlemmar.
oʹrder [å-] (fr. fra.) befallning av förman;
varubeställning; person på vilken en skuldsedel
överlåtes.
ordinanʹd (fr. lat.) en som skall präst- el.
biskopsvigas; ordinanʹtia kyrklig
förordning.
ordinaʹrie (fr. lat.) lagstadgad; anställd på stat;
ordinaʹrius rom.-kat. biskop.
ordinaʹta (fr. lat.) mat. den ena av två
koordinater.
ordinatioʹn (fr. lat.) präst- el. biskopsvigning;
läkares föreskrift; ordineʹra prästviga,
biskopsviga; föreskriva läkemedel; ordinäʹr
(fr. fra.) vanlig, medelmåttig.
oʹrdo [å-] (lat.) ordning; stånd, klass; munk- el.
nunneorden; ämbetsgrad (inom den kat.
kyrkan).
ordonnanʹs [årdånangs, äv. -ans] (fr. fra.) (i
Frankrike före revolutionen) lag,; kunglig
befallning; mil. militär kommenderad att
tjänstgöra hos en högre befälhavare.
ordre |årdr] (fra.): order; o. de bataiʹlle [da
bataj] eg. slagordning; (sedermera) en härs
indelning i krig.
oreaʹd (fr. gr.) bergnymf.
Or(eg). förk. för staten Oregon, USA.
oreiʹd en legering av koppar o. zink.
oreʹmus (lat.) låtom oss bedja!
oreʹra (fr. lat.) hålla (vidlyftiga) tal.
orexiʹ (fr. gr.) glupande hunger.
orfani” (fr. gr.) föräldralöshet.
orficisʹm (fr. gr.) orfikernas lära; orʹfiker en
forngr. sekt som betonade syndens
straffande o. själavandringen; orʹfisk som avser
orficismen.
orgaʹn (fr. gr. ”redskap”) anat. del av växt- el.
djurkropp med bestämd funktion;
(sång)röst, talstämma; språkrör för en bestämd
uppfattning (t. ex. en tidning).
organdi” muslinliknande bomullstyg.
organisatioʹn (fr. gr.-lat.) sätt varpå olika
organ är förenade; förening med polit.,
fackligt o. liknande syfte; inre
sammansättning; organisatoʹrisk organisations-;
organisatöʹr en som organiserar el. har
förmågan att organisera; Oorganiseʹra ordna
ändamålsenligt; orgaʹnisk som rör ett
organ; levande; som hör till växt- el.
djurriket; o-a ämnen ämnen från växt- o.
djurriket; o. kemi” läran om de kem.
egenskaperna hos organiska ämnen; o. sjukdom
sjukdom som är betingad av påvisbara
för
orkester
ändringar i kroppens organ; mots.
funktionell; organisʹm ett av flera organ bildat helt;
levande väsen (djur el. växt).
organisʹt (fr. gr.) fast anställd orgelspelare vid
kyrka.
organogeʹn [-jen] (fr. gr.) (bergart) bildad av
jur- el. växtrester; organognosiʹ
känne
dom om organiska kroppars beskaffenhet;
organograiiʹ el. organologi” organlära.
orʹganon (gr.) verktyg, redskap; (Aristotelesʹ)
logik; mus. orgel.
organoplastiʹk (fr. gr.) organbildning;
organoskopi” organundersökning;
organoterapiʹ med. behandling med preparat som
framställts ur olika organ.
organsiʹn (fr. it.) varpsilke.
orʹganum (lat.) = organon; ett slags medeltida
flerstämmig sång.
orgasʹm (fr. gr.) högsta sexuella vällustkänsla.
orʹgel [-jel] (fr. gr.) stort musikinstrument i
vilket tonen frambringas genom luft som
inblåses i pipor o. som spelas med tangenter;
orgelmetall legering av tenn o. bly, används
till orgelpipor.
orgiasʹm (fr. gr.) vild hänförelse
(åstadkommen genom konstlade medel); orgiasʹt en
som är invigd i Dionysosmysterierna;
orgiasʹtisk vilt uppsluppen, hetsig; orʹgie
urspr. hemlig (Dionysos)kult; vild
(dryckes)fest.
orientaʹl (fr. lat.) invånare i Orienten,
österlänning; orientaʹlisk österländsk;
orientalisʹm österländsk åskådning, kultur;
orientalisʹt kännare av Öösterländska språk o.
kulturer (särsk. arabiska, syriska, hebreiska,
turkiska o. nypersiska); Orienʹten
Österlandet, Östern; mots. Occidenten; jfr
Levanten.
orienteʹra (fr. fra. ”rikta mot öster”) visa
någon till rätta; hitta i obekant terräng med
karta o. kompass; orienteʹra sig finna sig
till rätta i ny omgivning; sätta sig in i ett
nytt ämne.
oriflammrʹe [åriflamm] (fra. ”guldlåga”) det
franska medeltida kungabaneret.
originaʹl (fr. lat.) ursprunglig, äkta; urbild,
grundtext; mots. kopia; verk av författaren
el. konstnären själv; besynnerlig människa,
särling; originaliteʹt det att vara original el.
originell; originellʹ ursprunglig, äkta; egen,
besynnerlig; originäʹr ursprunglig;
(förvärv) som icke bygger på tidigare
äganderätt.
oriʹgo (lat.) ursprung; mat. skärningspunkten
för axlarna i ett rätvinkligt koordinatsystem.
orillon” [årijång] (fra. ”litet öra”) mil. övre
delen av ett fästningsverks flank.
orkaʹn storm med en vindstyrka som
överstiger 30 meter per sekund.
orkesʹter (fr. gr.) plats framför teaterscenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
