Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIAN HÖFDINGEN SEQUOYAH.
403
läto gjuta typer efter hans alfabet och gåfvo stammen ett .litet
tryckeri, från hvilket till och med en tidning utgick. Höfdingen
blef med qvarlefvorna af sin stam drifven öfver Mississippi och
dog i Nya Mexiko 1813, men hans alfabet begagnas ännu i
hans stam och kommer säkerligen att lefva så länge som denna.
Ett mycket romantiskt ställe var Clarks inne i bergsskogen.
En af de aftnar, vi tillbringade der, sågo vi ett starkt ljussken
utanför fönstren. Vi gingo ut; emellan träden nära invid huset
brann ett stort bål. Det var en liten hop indianer, som hade
lägrat sig der, de kallades en stam, oaktadt de knappast
utgjorde mer än tolf stycken. Några voro i indiandrägt, andra i
europeiska paltor. Det hela tog sig mycket pittoreskt ut. Indianerna
lågo tysta vid elden och togo ingen notis om oss, detta
öfver-läto de åt sina arga hundar, dem vi hade svårt att hålla oss
från lifvet. De svarade på halft obegriplig engelska, när vi
frågade om något, och så kort som möjligt. Jag frågade, hvem
som var höfdingen utaf dem. "Här ser ni mannen," svarade en
utaf dem så melankoliskt, i det han för ett ögonblick upplyfte
hufvudet, att det var omöjligt annat än att känna sig gripen af
en viss sympati, så litet man eljest hade qvar af denna känsla
för indianerna, och då vi åter gått in i huset, blandade
sig också obestämda föreställningar om sorgliga lemningar efter
något en gång lyckligt, käckt och poetiskt med en viss känsla
af otreflighet öfver att hafva ett så trasigt och vildt band
liggande alldeles utanför sitt sängkammarfönster.
En egendomlig sport erbjöd till och med turen i skogen.
Det’var på vägen från Clarks, en het och lugn dag långt fram på
förmiddagen. Hela sällskapet, som for på den djupa, sandiga
skogsvägen, satt dåsigt i den heta, qvalmiga luften. Hästarna
voro också dåsiga, långsamt pepo och skreko vagnshjulen, allt
var endast slapphet, då på en gång hästarna blefvo oroliga, kusken
såg framåt, "a rattlesnake" utropade han, och i ett nu vaknade
alla. Tvärs öfver vägen ringlade sig långsamt, likasom säker på
att ej blifva angripen af någon, en flera fot lång, tjock, grå
skallerorm. Ormen var redan ute från vägspåret och gled
långsamt in bland löfvet på vägkanten, hvilket prasslade svagt under
honom, han gaf sig alltför god tid. En jättestor engelsman hade
ögonblickligen sprungit ut ur den stannade vagnen, hvarpå han fick
tag i en stor sten, som låg på vägen, och sprang efter ormen.
Denne reste sitt afskyvärda hufvud högt upp, då han hörde
honom komma, ett underligt, mera surrande än skallrande läte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
