Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"hotell-kun nakna".
265
Cozzens, sir, bästa hus på denna sida New-York; 4 dollars,
alla beqvämligheter. Kort. Råkas åter på bangården."
En väldig spottklysa plaskar ned för ens fötter såsom
inledande antydan om, att det är en herre, som önskar taga till
orda; och så är det också. En yngre medborgare, som
visserligen ännu har åtskilliga år att tillryggalägga, innan han
uppnår tjugu års ålder, med en i hög grad kulört skjorta, hatten
alldeles bak i nacken och en stor buss tobak i munnen ställer
sig bredbent framför mig och säger med ett förtroligt slag
på axeln:
"Ni kommer till Wyoming hotel?"
Nu är detta just det hotell, som blifvit rekommenderadt,
och det medgifves att hans påstående har grund för sig.
"You are all riglit, sir," säger han med en hög grad af
beskyddande öfverlägsenhet och utskickar en stråle tobakssaft
åt det håll, dit den sista "runnaren" försvunnit.
Den unge medborgaren är i besittning af en ofantlig
verlds-erfarenhet. Han fattar uppenbart en viss ringaktning för en
person, som han med en så hög grad af lätthet lyckats fånga
för sitt hotell, och efter att hafva sett stinnt på detta
"Green-horn", gifver han honom ett nytt slag på axeln med den
lugnande försäkran: "Ni får se mig på stationen."
Det är natt, då tåget stannar vid Council Bluffs, Omahas
grannstad på andra sidan Missouri. På de höga branterna vid
floden stannar tåget på en flack mark, ty de skjul, som ligga
här och der vid de olika sammanstötande jernvägslinierna, kan
man icke ens i Amerikas vester känna sig hågad för att kalla
station. Man raglar ut ur vagnarna och tumlar om mellan sitt
bagage, dock icke länge. Wyomings unga skyddsande har
falkögon, som genomtränga mörkret, och snart är man under
hans värnande ledning på väg ned till färjan; en ångbåt så
tarflig, smutsig och ohygglig, som någonsin summit på en flod,
skall föra passagerarna öfver Missouris breda ström, man märker
på allt, att man far åstad med ryggen vänd emot all gammal
civilisation.
Båten plaskar öfver den breda mörka floden och lägger
efter en liten tur till vid Omahas landningsbrygga. Mari går i
land och frågar förvånad sig sjelf, om man verkligen kommit
till en stad. Man går» direkte från båten ut på en stor slätt,
från hvilken man visserligen ser ett par ljus här och der, men
som i öfrigt synes så litet som något passande att utgöra början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
