Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROPPSTENSGROTTORNA.
237
alla grottans hvälfda salar. Genom andra och 4ter andra
gallerier, än lätta att passera, än i hög grad svåra och endast
tillgängliga genom stegar, hvilka man på dessa ställen i
närheten af mörka afgrunder finner vara alltför mycket inrättade
efter "goahead"-systemet, förbi och under hängande klippor, förbi
källor, som man ej undgår att smaka på, kommer man till de
ställen, der droppstensformationerna börja. Uppför en stege genom
ett hål krypa vi in i "Marthas vingård" och samlar-begäret
börjar redan här att uppehålla sällskapet; men vi underrättas
om att det icke är värdt att vi förhasta oss dermed, emedan
vi sedan skola komma till ännu rikare och praktfullare ställen.
I "Washington-salen" hålla vi rast, klockan är nu omkring
2 och stämningen är obetingadt för att undersöka vårt
lunchförråd. På ett klippblock dukar ledsagaren vårt bord, som icke
ens saknar duk. Lamporna arrangeras på ett passande sätt,
och en ganska god, kall anrättning mottages med erkänsla. Till
och med i jordens inre förstår menniskan att sätta värde på
en god skinka från Illinois, kotletter, präri-kycklingar och Battys
pickles. Här drickes endast vatten, dels derför att det skall
vara det bästa på den långa turen, dels derför att värden på
hotellet begär två dollars för en liten fältflaska fylld med
brandy. Så snart måltiden var slutad, fortsattes färden, ty vi
hade ännu ett godt stycke väg att tillryggalägga, ännu åtskilliga
mil, innan vi stodo vid målet, och så hade vi ingen ginväg att
komma hem på. Salen, i hvilken vi åto, är den vanliga
rastplatsen; här förvaras äfven ett förråd af lampolja för möjligen
inträffande behof.
På andra sidan om "Washingtons-salen" begynte
droppstensgrottorna, hvilka utsträcka sig ett par mil. Väggarnas
beklädnad utgöres af små, finkorniga kristaller. Man måste derför
betrakta dem något noggrannare, för att riktigt beundra deras
skönhet. På många ställen bekläda de helt och hållet väggarna,
tindrande som fin snö i ljusets strålar. I "Snöbolls-salen" äro
väggarna betäckta med märken, alldeles lika dem, en snöboll
sätter på en mur. På andra ställen bilda kristallerna vackra
blommor och rosetter, sammansatta af de finaste blad och trådar.
Vår ledsagare, som känt grottan i 35 år, stannade med sin
vanliga tvärsäkerhet på en gång midt i galleriet, påtände en af
de små oljepappersfacklorna och höll den upp emot taket. Der
hängde öfver våra hufvuden "the last rose of the summer", den
skönaste blomman bland dem alla, underbart regelmässigt formad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
