Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Öfver min moders porträtt. Af Cowper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Den glädjen vore önskvärd att dig se. —
Men nej! Mitt lif har sjunkit så i tycket,
Och dig, tvärtom, dig älskar jag så mycket,
Att jag dig lönte illa, du, som flytt,
Om jag hit ned din ande tvang på nytt.
Nej, som en mäktig slup från Albions stränder
I storm och vågor söker fjerran länder
Och finner hamn vid någon fridsäll ö,
Der vällukt strömmar öfver somnad sjö,
Och ligger der i ro och hvilar bogen
På klara vågen, som den speglar trogen,
Och fläktar, mättade med ljuflig doft,
Kring böljan sänka sig från himlens loft;
Så du på lätta vingar nått de landen,
Der storm är tyst och våg ej slår mot stranden.
Och han, som här i lifvet var din vän,
Har vid din sida ankrat länge se’n.
Men jag, som hoppas knapt en sådan hvila,
Från hamnen stängd, får städse framåt ila;
För vind jag drifs kompasslös hit och dit,
Med seglen sönderslitna bit för bit,
Och dag för dag jag sätts af strömmens styrka
Bort ur den kurs, som mina känslor yrka.
Med tanken blott, att du, att han är frälst,
Ar glädje nog, — mig hände som helst.
Ej yfs jag af att leda mina anor
Från kungar ned, som länkat folkens banor,
Nej, högre upp jag sträcka tör min syn, —
Son af föräldrar, som fått hem i skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
