Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Edmund Spenser - 2. Belphoebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Ett stycke nedom knäna drägten hängde.
Halfstöflar, gjorda af ett kostbart skinn,
Kring hennes fina vådor stolt sig trängde,
Med remmar fästa, der man pressat in
Sällsamma bilders mängd med konstfullt sinn’.
Framtill vid knät tillhopa höll dem flamman
Af en juvel, och der man lagt sig vinn,
Att intet öga skulle ha den gamman,
Att alla knutar se, och hur de löpte samman.
De liknade ett marmorpelarpar,
För gudars tempel att till stöttor taga,
Som blomstersmyckas alla högtidsdar,
När folket sig en glädjefest vill laga.
Hon för dem nobelt, när hon vill behaga
Sig sjelf ibland och vandrar långsamt kring;
Men när hon flyktig leopard skall jaga,
Och när hon leker i skogsnymfers ring,
Hon kan dem röra flinkt som någon ann’ i spring.
Ett hvässadt kastspjut hon i handen håller,
På ryggen hvilar bågen i en bugt
Och kogret pilfyldt, hvilket ängslan våller
Hos skogens djur och håller dem i tukt,
Fäst i ett guldgehäng, som slår sin bugt
Omkring ett bröst, så hvitt som snö, och delar
Dess liljekullar, der som vårens frukt
De knoppas smått, allt medan saften spelar,
Och genom floret blott det syns, att intet felar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
