Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partierna söka blanda sig uti den exekutiva maktens
utöfning. Utskottsordförandena, framför allt i senaten,
uppträda ofta som ministrar numero två, hvilka
fordra, att deras önskningar och meningar följas, med
fara att eljest anslag vägras och liknande. Särskildt
skötas utrikes angelägenheter på detta sätt lika mycket
af ordföranden uti det härför afsedda utskottet som
af statssekreteraren-utrikesministern.
Sådan är i korta drag denna författning. Två
grundprinciper behärska såväl hela byggnaden som
delarnes inbördes förhållande. Den ena är
statsmaktens delning på skilda händer, den andra
dess begränsning, i hvilkens hand den må
befinna sig. Delningen har verkställts efter de
allmänna statsfunktionerna, den verkställande samt den
lagstiftande (och skattebeviljande) makten. Statschefen
och kongressen utöfva hvar sin funktion, utan
möjlighet för den ene att öfvertaga den andres roll. Men
som häraf kunde följa förtryck och mannamån af
hvardera inom hans område, ha de fått veto mot
hvarandra, kongressen mot presidenten på de områden, där
hans envälde kunde blifva farligt, och omvändt
presidenten mot kongressen i alla dess beslut. Samtidigt
har makten inom den senare lika fördelats, så att de
båda husen ömsesidigt begränsa hvarann, hvarigenom
om ej förhindras, så dock motverkas, att kongressen
med det för alla lagstiftande församlingar inneboende
begäret att utvidga sitt inflytande usurperar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
