I den store läkarens fotspår / 76 (1910) Author: Ellen G. White Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själens botande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Själens botande.

                        »På det att I mån veta, att Människosonen
                        har makt på jorden att förlåta synder.»

Många af dem, som sökte hjälp hos Jesus, hade
själfva ådragit sig sjukdom. Likväl nekade
han icke att bota dem. Och när den hos
honom inneboende kraften inträngde i deras
själar, kände de sin syndaskuld, och många blefvo botade
från sin andliga sjukdom, på samma gång de erhöllo
kroppslig hälsa.

Bland dessa befann sig den lame från Kapernaum. I
likhet med den spetälske hade denne lame förlorat allt hopp
om tillfrisknande. Hans sjukdom utgjorde följderna af ett
syndigt lif, och hans lidande förbittrades ännu mer af
samvetskval. Förgäfves hade han vändt sig till fariséerna
och läkarna för att få hjälp. De förklarade honom
obotlig, utpekade honom som en syndare och påstodo, att han
måste dö under Guds vrede.

Slutligen hade den lame försjunkit i misströstan. Då
hörde han talas om Jesu gärningar. Andra lika syndiga
och hjälplösa som han hade blifvit botade, och han började
tro, att äfven han kunde blifva botad, om han blefve
buren till Frälsaren. Hoppet sjönk emellertid, när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>