Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som på ömse sidor om strömmen &r bebodd af finnar. Den här boende
befolkningen är i allmänhet välmående, dels genom sitt åkerbruk, som oftast
gifver fullmogna skördar, och genom en ladugårdsskötsel, som lemnar rik
af-kastning, dels af det rika laxfisket, som i Totne-elf är det yppersta i hela
Norrland. De svenska och finska inbyggarne disponera - hvar sin sida af
elfven, der de i forsarne uppsätta sina “laxpatar", som bestå i ett slags
Stång-gårdar af långa käppar, som neddrifvas tätt bredvid hvarandra, i hvilka
stång-gårdar några öppningar lembas för insättande af burarne eller
“lax-håmmorna".
Midsommaraftonen samlas en mängd folk från olika orter på det gent
emot Öfver-Torneå på finska sidan liggande berget Aavasaksa, hvars
ryktbarhet blifvit grundlagd genom de observationer och gradmätningar, Maupertuis
här anstälde under förra hälften af adertonde seklet. Berget ligger på en
udde, som i vester omgifves af Torne-elf och i nördost af TengeU-df, som
utrinner ur Portimo-sjön och genopa det ojämna. landet slingrar sig fram
till foten af Aavasaksa, der den förenas med Torne-elf. Berget har ingen
oyanlig höjd, men det ligger nära polcirkeln, och så väl derför som emedan
horisonten är någorlunda jämn, synes härifrån midsommarsolen hela natten,
d& vädret är klart och himmelen molnfri. För att .gifva en föreställning
om det i södern alldeles okända skådespelet af en sol utan nedergång
låna vi skildringen härom af en resande, som för flera år sedan besökte
Aavasaksa.
uDet var midnatt. Solstrålame tycktes hafva sammansmält med sjelfva
solskifvan, så att de tillsammans bildade liksom en stor blekröd måne,
hvilken hängde ett stycke ofvan horisonten, sakta gungande och genombruten
af tvenne svarta molnstrimmor. Naturen fick ett nästan hemskt utseende i
denna dystra belysning. Åt norr, der man hade solen, utsträckte sig på
ömae sidor om henne ett omätligt perspektiv af jättepelare, hvilka hvar för
sig voro ett berg, med ännu.större och oformligare proportioner än Aavasaksa.
Efter en knapp halftimme höjde sig solskifvan ånyo och plötsligt slog hon
ut sin flammande gloria. Då var feeriet slut, och sånger skallade från en
kör, improviserad för tillfället, men också utan anspråk. Finska och
svpnsks folkmelodier omväxlade med hvarandra ett godt stycke inpå morgonen.
Småningom blef berget allt mer folktomt. Svenskarne böljade sin
ned-klätfring utför vestra sidan, och finnarne sin utför den östra."*)
Kasta vi nu en återblick på Norrland, se vi ett vidsträckt land som
i öster omgifves af hafvet och som är genomskuret af brusande elfvar,
hvilka söka sig en väg till detta haf.
’) Firf. titt BjSjmgfrvMt tagors i När och Fiernn 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
