Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyrtionde kapitlet
Sedan den första känslan över baron Karls förlust över-
gått till det lugna inseendet av att vad Herren gjort är
väl gjort och att det var med Karl som med Hedda, att
deras lycka ej ville slå i blom här nere, slingrade fridens
och kärlekens band omkring de hjärtan, vilka nu uteslutande
tillhörde endast varandra. Gotthard slöt sig troget och inner-
ligt till de sina: intet annat band fängslade honom numera,
och det var som om en enda själ livat dem alla.
Under hösten hade han gjort ett besök på Forshälla. Vad
där under mången ensam timma avhandlades inom de för-
trogna väggarna av gubben Thorséns skrivrum eller vad Gott-
hard kände, då han satt ensam i soffhörnet på den plats, där
Hortense lovat honom sin tro och han så varmt besvurit henne
sin kärlek, våga vi icke omtala, men säkert är att lagmannens
barska mannakraft syntes riktigt åter livad, varje gång han
hade något att andraga för sin hustru, och nästan alla ämnen
ändades med samma slut: — Hela denna gemena dårhusmäs-
siga ställning är din skuld... ja, din skuld är det, och barnets
olycka lägger mig i graven!
Efter ett par veckor återvände Gotthard till M. Tacksamt,
men bestämt hade han avslagit lagmannens anbud om för-
ordnande att få sitta vintertingen. Hans hjärta led alltför
mycket av vistandet på Forshälla. Borgmästarsysslan var ho-
nom dessutom med säkerhet lovad, och han ämnade att såsom
stadig och välförståndig ämbetsman helt och hållet slå sig till
ro i sin födelsestad.
På hemvägen gjorde han en omväg åt Skogeborg. Flan ville
se Heddas grav och helga en saknadens tår åt hennes stoft.
Han ville även höra huru den gamle enslingen befann sig. De-
ras hjärtan borde förstå varandra.
Vemodigt och ångestfullt sammandrog sig hans bröst, då
han för tredje gången krökte av nedåt den dal, där hon, den
älskade, högt aktade och saknade kvinnan levat och dött.
Då han uppnådde gården, var det redan full skymning.
Han trädde in i salen. Svagt glimmade den döende brasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
