- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
180

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utgången av ert förehavande. Sedan vill jag säga er, att ni
handlat som en sakramenskat dålig karl... men därom sedan!

Gotthard teg och sväljde såväl det bittra utfallet som det
välsmakande vinet. Därpå satte sig herrarna, för att tala re-
digt och klart om saken, och vår hjälte hade en så lycklig
förmåga att advocera i egen sak, att gubben Klinting vid för-
hörets slut ansåg ena hälften av hans skuld borttagen genom
händelserna och den andra gottgjord genom hans närvarande
uppsåt.

Gotthard sov förträffligt och uppvaknade som en man, som
icke alltför hårt ansättes av sitt samvete. Han skyndade ned
för att höra om Hedda var hemkommen. Hon hade gått bort
aftonen förut, att vaka över natten hos en sjuk vän.

Klinting var ensam i salen och menade att de fingo hjälpa
sig huru de kunde med frukosten, ty värdinnan hade ännu
icke hörts av.

Något modfälld gick Gotthard in på att finna sig i sitt
öde, men så snart han frukosterat, trädde han med Klinting
till ett av fönstren, som hade utsikt åt det håll, varifrån
hon skulle komma. Ett par timmar höll han troget vakt och
belönades slutligen med första skymten av en lång, vit slöja.
”Det är hon!” sade hans våldsamt klappande hjärta och även
Klinting yttrade: — Det är hon! i det han lade sin hand med
en kraftig tryckning på Gotthards axel.

— Låt mig gå ... jag vill nödvändigt möta henne! ropade
han häftigt och fattade hatten.

— Nej, nej, god vän, det blir icke av! Jag vill ej veta av
något kärleksjoller i lundarna. Gå vackert upp på ert rum,
och då hon fått tid att ställa om middagen och sätta toaletten
litet i ordning, skall jag ropa er.. . Men alla förklaringar
sparas till efter maten! Medan jag tar min middagslur, kan
herr borgmästaren fria: det blir då lagom avgjort till kaffe-
dags.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free