Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid det sakta ljudet av hennes steg spratt baronen häftigt
upp. — Förlåt mig, bäste Karl, sade hon tyst, jag oroar dig!
Du hade somnat, medan jag var ute.
— Ja, min goda Selma, en stark trötthet plågar mig be-
ständigt. Jag slet alltför ont på mötet... det kommer nu
efter.
— Ack ja, det var för illa att du icke begärde permission!
Man är ibland bra envis, Karl! Likväl är du så god och tålig,
att jag ej har hjärta att banna dig. Gör mig nu till viljes och
smaka litet på det här... Du tycker om sådant, Karl, det
gjorde du åtminstone förr... och Adlerbranth har smakat
det och försäkrar mig att det är förträffligt.
Karl smålog. — Selma, sade han, du är så öm och ord-
nande, att jag aldrig behöver sakna en hustru.
—• Gud give du tyckte så! inföll hon hjärtligt skrattande.
Stackars min Karl, du lär väl ingen annan söka.
— Nej, säkert icke! yttrade han i en ton, som gjorde sys-
tern alldeles ängslig.
— Nu får du ej vara längre ifrån Adlerbranth... jag
märker att han alltid saknar dig.
— Han skall bort i afton, och jag vill ställa litet i ordning
åt honom. Men sedan jag ombestyrt det och fått barnen till
ro, så kommer jag tillbaka och blir hos dig.
Hon kysste broderns panna och avlägsnade sig med en
vänlig blick.
Då Karl blev ensam, sträckte han sig på soffan, knäppte
ihop händerna över bröstet och förblev i samma tankfulla ställ-
ning till dess en knackning på dörren från salen tillkännagav
ankomsten av någon främmande.
— Stig in! sade Karl med en röst, som tillkännagav föga
belåtenhet att bliva störd.
Sakta gick dörren upp och på tröskeln visade sig en reslig
ung man. Baron Karl reste sig något, och liksom av sig självt
återkom det vanliga uttrycket i hans drag.
Den främmande bugade sig artigt. Hans blick tycktes likväl
uttrycka en hög grad av förvåning. — Har jag den äran
att se baron Silverspåre? frågade han med välljudande röst.
—- Alldeles! svarade baronen med en lätt rörelse av handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
