Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-—- Nå, mitt barn, yttrade fadern försonande, se en gång
upp på den stackars syndaren! Han vågar knappt nalkas dig.
Allt det här hade likväl passerat långt förrän han lärde känna
dig. Hans största fel består däri, att han icke visste huru han
hade sina affärer ställda, innan han stal sig in i ditt hjärta.
— Men om han upphör att älska även mig? snyftade Hor-
tense, och den blick av smärta, som träffade Gotthard, upp-
löste för ögonblicket trollmakten av Heddas återseende, och
hans hjärta svällde av ånger och kärlek.
■—- Du kan då förlåta mig? sade han och slöt henne till sitt
bröst.
■—• Allt, Gotthard, allt kan jag förlåta och glömma, blott
icke ditt hjärtas avvikelse från mig.
Stilla lade Hortense sitt huvud emot den älskades axel...
förtroendefullt lyssnade hon till hans ord.
Hortense prövade icke, hon blott trodde.
Huru stod det till i Gotthards själ? En hel syndaflod av
orediga känslor, bilder och idéer rullade om där. Hans heder
och den röst, som representerade ena hälften av hans hjärta,
bjöd honom att lugna Hortense: hon var hans fästmö, hon
skulle bli hans maka. Hänförd av denna föreställning, talade
han i dess anda, utan att likväl förmå att låta sin övertygelse
följa med.
Vår hederlige lagman hade hört litet eller intet av Gott-
hards tal till Hortense, det han höll för vanligt kärleksspråk,
sådant som ovillkorligt skulle följa en dylik försoning. I ett
mål, där ej han själv och hans önskningar varit parter, skulle
troligen hans utslag fallit annorlunda, men nu blundade han
med bägge ögonen för sin gunstlings stora svagheter och sade:
— Låt det nu vara slut med den här historien! Du är, som
jag ser, icke omedgörlig, Hortense, och jag vill ej heller vara
det: vi ska bjuda till att glömma hela affären... Men hör
efter om Svensson tagit in våra förnödenheter ur vagnen.
Jag är min själ hungrig som en varg, och ett stycke kall fågel
jämte ett glas madeira skall smaka mig förträffligt.
Icke långt efter intagandet av den sena middagen sutto våra
resande åter i vagnen.
— Nå, gudskelov! pustade lagmannen, då Fredrikshalds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
