Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar sedan sett i familjens våning, men som nu genom lag-
manskans försorg i allsköns hemlighet blivit flyttad.
I snabbt lopp växlade rodnad och blekhet på baronens an-
sikte ... blodet skockade sig i varma strömmar omkring hjär-
tat. Det glödde, det brände, och däremellan fläktade iskalla
luftdrag genom hans själ. Huru skulle det nu gå med hans
föresats, att förinta varje motsträvig inre rörelse? Inom ett
par ögonblick fann han sig så hjälplös som den ensamme sjö-
mannen, vilken på en otillräcklig spillra drivs omkring på
havet. Men kraftfullare voro redan hans rörelser, då han
gick fram och med stadig hand sköt för den gröna florsgar-
dinen. Likväl blev han stående alldeles stilla, försänkt i be-
grundan, till dess Hortense inträdde och sakta vidrörde den
vakne drömmaren.
— Den här tavlan har bestämt gjort ett obehagligt intryck
på baronen. Även mitt intresse drager den till sig, men det
är helt olika. Säg mig uppriktigt, vad är det som så väcker
ert intresse?
— Vill ni veta det uppriktigt, Hortense? Det var första
gången baronen uteslöt den vanliga titeln.
— Ja, om det ej misshagar er.
— Nåväl, det är hon... Karl drog hastigt tillbaka be-
täckningen och visade med handen på Huldas strålande bild
— det är hon som uppfyllt min själ med känslor, vilka likna
ett slags dyrkan. Men betrakta henne nu, betrakta henne noga,
och säg om det icke är förlåtligt, att man känner sig djupt
ooh mäktigt dragen, då blicken vilar på dessa, som ni i går
kallade undersköna ögon, ooh på dessa drag, över vilka livets
smärtor säkert skola komma att kasta endast lätta skuggor!
— Men, baron Karl, invände Hortense, och hennes leende
återspeglade det vackraste, som finnes hos kvinnan, nämligen
ett sinne utan avund vid en annan kvinnas beröm, det är ju
endast en bild utan liv. Huru kan ni förfalla i en sådan
avgudadyrkan? Jag finner detta en liten smula narraktigt.
— Vad ni är ädel, Hortense! utbrast Karl med värme.
Ni harmas icke över mitt förtroende, och likväl skall mången
finna att ni i skönhet, ehuru i en helt annan genre, kan tävla
med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
