- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
64

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tolfte kapitlet

• •

Ödmjukaste tjänare, ödmjukaste tjänare! sade lagman
Thorsén, och nalkades fröken Charlotte Antoinettes
häst, i avsikt att bjuda ryttarinnan sin hand vid ned-
stigandet.

— Jag tackar, jag tackar, herr lagman! Det blir alltför
mycket besvär. Men för att säga sanningen, så var vår landå
litet i olag, och lilla jaktvagnen kunde inte rymma oss alla.
Och då barnen ville rida, så tyckte syster att jag gärna kunde
sätta mig i spetsen... På vägen mötte vi hovkamrer Fusel-
berg, en anspråkslös ung man ... I förtroende skulle jag just
fråga min kusin ...

Nu anlände, till lagmannens outsägliga lättnad, hans hustru.
Och lämnande den tacksamme mannens arm, skyndade frö-
ken emot sin förtrogna väninna, lagmanskan.

Medan de båda äldre damerna gingo förut uppför trappan,
hälsade lagman Thorsén på de yngre, kysste Hortense på pan-
nan och skakade lätt baronens liksom hovkamrerns hand, i
det han bad herrarna ursäkta att oundvikliga göromål ford-
rade hans närvaro vid skrivbordet. En flyktig rodnad flög
över baronens drag vid denna icke så sällan bristande upp-
märksamhet å lagmannens sida, och han besvarade ursäkten
med en stel bugning.

Lagmanskan, som förträffligt förstod konsten att vara
både förut- och efterseende, ställde snart saken till rätta så
att de oundvikliga göromålen fingo åtminstone ett sken av
trovärdighet i följd av ene skrivarens frånvaro och den
andres hastiga insjuknande samt den tredjes dåliga ögon,
vartill kom det instundande tinget. Nog: lagmanskan var
charmant och pratade själv så tillräckligt, att hon fullkomligt
fyllde tvenne platser.

Snart satt sällskapet från Wallby på den vackra verandan,
vilken genom ett par glasdörrar stod i samband med förma-
ket, där Hortense ordnade ett bord med förfriskningar. Det
i början allmänna samtalet hade nu blivit mera enskilt, och
medan fröken Charlotte Antoinette och lagmanskan dragit sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free