Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärns förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edvard. Ändra? Jag hatar det ordet! Jag
ändrar ingenting alls. Jag vill icke ändra
någonting. Man skulle ändå klaga och anmärka derpå.
O Aline! Konstnärens lif är uslare på jorden än
den fattigaste skoflikares. Denne betalar man för
sitt arbete och lämnar honom i fred dervid. —
Men den som vågat förråda Gudomligheten han bär
inom sitt bröst, honom tro sig alla berättigade att
öfverfalla, klandra, rätta, mästra. Hans lif är
en oändlig kamp med — verlden, sig sjelf med.
Aline. Ju högre mål, ju större kamp — ju
större kamp, ju härligare seger.
Edvard. Och när han gjort sitt bästa —
när han vakat och kämpat och arbetat, och likväl
hans verk ej lyckas — hvad återstår?
Aline. Att göra bättre! Att icke vara så
ömtålig för några sår, utan våga sig ånyo i kampen
och fullborda segren. O, Edvard! huru skönt,
hur ädelt är ej konstnärens mål, hur värdt att
lefva för till sista andedraget! Må han äfven
förbli fattig. — Må samtiden ej rätt uppskatta
hans förtjenst, — det har vederfarits de ädlaste
och största — den gör sig dock väg en gång, och
välsignar menniskolifvet i mångfaldiga riktningar.
När menniskan vill fastna i de jordiska bekymrens
mull, då upprullar konstnärn för hennes blickar
lifvets idealer, och påminner henne om sitt ursprung
och sitt rätta hem! Så står han i verlden ett
medlare-ord som försonar himmelen och jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
