Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet och livet på mötesplatserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig
Handlanden Agrell var officerskårens restauratör i många
år. Han skötte med sina båda döttrar hushållet till allas stora
belåtenhet.
Matsedeln av 1859 hade följande utseende:
förfrukost kl. 6—7 fm.: kaffe och bröd,
frukost „ 9 „ sill, oskalad potatis, kötträtt, kaffe
och mjölk,
middag ,, 1 em.: rikligt smörgåsbord, soppa, kött,
efterrätt och kaffe,
kvällsmål „ 8 „ smörgåsbord, varm rätt, té och mjölk.
Under en lång följd av år sköttes sedan mathållningen per
entreprenad. Efter Agrell kommo entreprenörer från Örebro,
Kristinehamn, Hallsberg m. fi. orter. Uppassningen i mässen
sköttes av ett par trumslagare, vilka utförde detta frivilligt
åtagna arbete mot ett mål mat i köket. Dessa användes som
middagsuppassare ända fram till omkring 1895. Kaffe- och
punschserveringen handhades av ett par kvinnliga tjänsteandar.
Betalningen för brännvinet, som vid denna tid betingade
ett mycket lågt pris, var gemensam för hela officerskåren. 1
övrigt var det repartition. I regel togo de äldre officerarna sig
en sup till frukosten. Till middagen tömdes brännvinsglaset två
gånger av de flesta.
Det var mycket v.anligt, att man vid denna tid drack ett
par glas starkt vin till middagen och då alltid sherry. Rött vin
förekom mycket sällan. Man förstod sig ännu icke på
rödvinssmaken. Punsch däremot dracks varenda kväll i mässen.
Apropå supar erinrar jag mig en gammal korpral, som
berättade, att folket hade olika namn på suparna. "Eoppsupen"
kallades den, vilken togs strax innan man skulle gå till sängs.
"Vargskottet" var en stor och kraftig sup, som i regel
förtärdes, när man kände sig illamående. "Morgonglorian", även
kallad "Uddevallaren", inmundigades om morgnarna och bestod
av brännvin i kaffet. Vid denna tid talades mycket franska i
vårt land. Härav nog namnet gloria, ty det franska le gloria
är enligt Larousse "café, ou thé sucré, mèlé d’eau-de-vie". För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
