Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - I helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
melkantig samt måste framåt tiotiden gå in och lägga sig, vilket
också vi gjorde, enär vi påföljande morgon, som var söndag,
skulle ut och se kyrkbåtarnas ankomst. Kl. ii på kvällen
vaknade emellertid hela gästgivargården upp av vilda stönanden,
spring i dörrar m. m. De engelska damerna fordrade, att en
läkare omedelbart skulle efterskickas, emedan mannen var
dödssjuk. Doktorn anlände även under natten. Han hade ingen
svårighet med diagnosen.
På morgonen vid stranden återsågo vi vår vän. Han såg
mera död än levande ut. Vi utbytte hälsningar, varvid han gick
emot oss och tog Evers under armen. Under det han kastade
ett mycket föraktligt för att icke säga fientligt öga på mig, förde
han Evers fram till damerna, presenterade honom, samtidigt
som han sade till dem, pekande på mig: "Det var den där, som
slog i. mitt glas." Det gjorde mig ju ingenting, men nog tyckte
jag, att det var skamligt, att Evers med ett visst flin höll med
honom.
Vi stannade några dagar i Leksand, då ett telegram anlände
till Evers. Det tvingade honom till plötslig hemresa. Emedan
det var brådskande, beslöto vi att delvis genom skogarna rida
direkt på Grangärde. Det var att följa gångstigar från
Mock-f järds kapell till Nyhammar, norr om Grangärde. Någon annan
karta än 1/400000 fanns icke. Vi fingo fråga oss fram. På ett
ställe, där folket var samlat till dans, var en karl vänlig nog att
följa oss y.\ mil, så att vi icke skulle komma vilse vid ett par
vägkorsningar. Vid den sista lämnade han oss, sägande: "Långt
därborta träffa ni på en sjö, som heter Tansen, den är Yi mil
lång, följ dess högra strand och tag sedan av till vänster."
Vi togo hans råd ad notam samt funno vid slutet av sjön
en fäbovall. Som det började bli mörkt, beslöto vi övernatta.
Hästarna avsadlades samt släpptes på bete, varefter vi bultade
på fäbostugans dörr. En kulla öppnade, fick höra vårt ärende
samt undfägnade oss med allt, vad hon hade i matväg. Hon
hade aldrig förut sett ridstövlar eller sporrar, trodde att vi voro
mycket förnämliga herrar och frågade till sist, om vi voro
prinsar! Fäbostugan ställde hon till vårt förfogande. Själv gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
