Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. kap. Till Rio Beni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvtomma. Jag skulle inte ens hålla för otroligt, att
denna med oerhörda offer av människor och pengar —
ursäkta, jag skulle säga pengar och människor — anlagda
järnväg kommer för en tid att fullständigt upphöra med
trafiken.
Från Guayamerin kan man komma med små
flodångare till Ouatro Ojos vid Rio Piray. Därifrån är
rid- och körväg till S:a Cruz de la Sierra o. s. v.
Människorna rida, och varorna åka. Andra ångare gå till
S:a Rosa vid Rio Chapáre, varifrån man kan rida till
Cochabamba. Från Guayamerin gå även, som vi veta,
små flodångare till övre Rio Guaporé. Under den värsta
torrtiden är en del av flodtrafiken inställd. Nedanför
Guayamerin hindra forsarna flodfarten. Även övre Rio
Madeira är full av forsar och vattenfall. Det är för att
undvika den farliga och dyrbara transporten av gummi och
varor förbi dessa, som järnvägen blivit byggd.
Liksom överallt i gummitrakterna är livet mycket dyrt
i Guayamerin. Ägg t. ex. kosta 50 centavos stycket. Nära
Cocapata köpte vi 14 stycken för 10 centavos, d. v. s.
äggen voro där sjuttio gånger billigare än i Guayamerin.
På det sistnämnda stället fingo vi därtill den upplysningen,
att äggen blivit billiga. När gummi stod högt i pris,
betalades de med en bolivian stycket. Det blir ungefär
28 kronor tjoget. En höna kostar i Guayamerin 5
bolivianer, ibland ända till 10 bolivianer. Dessa priser giva oss
en inblick i motsatsen mellan de ekonomiska förhållandena
i bergstrakterna och i gummiskogarna.
Från Guayamerin ämna vi oss till Riberalta. Det
är inte så långt. Man kan rida över land, eller man kan
fara med tåg till Villa Murtinho och därifrån med
motorbåt och ångbåt. Vi välja vägen över land. Det är ingen
alldeles angenäm färd, isynnerhet som våra följeslagare,
tvenne högst misstänkta individer, möjligen ha planer
att mörda oss, detta i samråd med några ännu
obehagligare typer, som sköta färjningen över Rio Yata, som
vi passera. Lyckligtvis bliva vi upphunna av ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
