Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. kap. I sadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola likväl ägna mycken tid till att uppteckna myter och
sagor. De giva oss en utmärkt inblick i indianernas
föreställningsvärld. Intressant är det att iakttaga sagornas
vandringar.
Naturligtvis skola vi till »vilda» indianer. Hade vi
inte haft det på programmet, hade jag aldrig inbjudit
Eder att i tankarna följa oss på vår färd.
Vi ämna rida över höga fjäll, bryta oss väg genom
urskogen och i kanot befara några av Amazonflodens
bifloders bifloders bifloder.
Vi ämna forska — och vi ämna ha roligt!
På en dag kunna vi inte komma igenom
Tartagalskogen med lastmulåsnorna, isynnerhet som stigen är
mycket igenvuxen, varför vi slå läger mitt i skogen vid
en liten sjö. Det är vårt första läger i vildmarken under
denna resa. Tartagalskogen är en grovstammig, mycket
lianrik skog. När vi lämnat den bakom oss och rida
vidare mot norr, kommer det att dröja månader, innan
vi åter få se så ståtlig skog. Vår väg kommer att gå
igenom skogfattiga trakter, där kakteerna giva landskapet
dess karaktär.
Ett par dagar senare besöka vi några chanébyar vid
Piquirenda och Aguaray, där vi göra en samling av de
vackert målade lerkärl, som dessa indianer tillverka. Dessa
byar har jag redan besökt 1908, så jag kommer nu till
gamla bekanta. Stort intresse väcker redan här min hustru.
Någon av kvinnorna upptäcker, att hon har ridbyxor under
kjolen. Varenda en går då fram och lyfter litet på kjolen
för att närmare undersöka byxorna. Hennes ljusa hår
fingra och lukta de på.
Första gången, jag var här, tog jag åtskilliga
fotografier i dessa byar. Av dessa medför jag kopior, som
jag visar indianerna. Bland dem, jag fotograferade
under mitt besök 1908, var även hövdingen Tupari.[1]
Dottern känner genast igen sin far på porträttet; »Pápa»
utropar hon mycket belåtet och visar det åt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
