Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veln en trappa upp, och der tjogtals före honom blifvit
strypta, ty »Örnen» tyckte mest om detta sätt att affärda
de olycklige alldenstund det icke lemnade några besvärande
blodspår efter sig, lade han sig fullklädd på sängen sedan
han först med den största omsorgsfullhet laddat sin dubbelpipiga
pistol och placerat den på ett bord bredvid, så nära,
att han utan minsta ansträngning kunde nå den.
»Den der lurande blicken tyckte jag icke om», mumlade
sachsaren, »jag måste vara på min vakt.»
Midnatten hade inbrutit. Strida regnskurar piskade
det lilla söndriga fönstret; den våldsamma stormen tjöt kring
knutarne och tycktes mången gång vilja omkullstörta den
bräckliga boningen och när dertill kom det väldiga dånet
ifan Rhenfloden, var det icke underligt om sachsaren kände
sig en smula hemsk till mods.
Hur han än föresatte sig att vara vaken, var det nära
att han insomnat. Just då sömnen hotade att blifva honom
öfvermäktig, hördes ett knarrande ljud i trappan.
»Aha, der är han; min aning har besannats», tänkte
han och reste sig försigtigt, för att icke skrämma bort, den
ankommande.
Då »Örnen» i detsamma kom insmygande stod hans
gäst midt på golfvet med den spända pistolen framför sig.
»Hvad är edert ärende», sporde han barskt.
Värden som genast såg huru »landet låg» betänkte sig
icke många sekunder. Uppbragt öfver att vara öfverlistad,
något, som aldrig förut händt honom, rusade han på sachsaren
i akt och mening att med sin ofantliga styrka krossa
honom.
I samma ögonblick brann dennes pistol af. Kulan rispade
»Örnens» venstra arm.
Som en blixt var sachsaren utom dörren, stormade ned
för trappan och fortsatte sitt lopp ned till floden der han
visste att en båt låg förtöjd.
»Örnen» var honom hack i häl, och på samma gång
som han efter att hafva lösgjort farkosten, hoppade in i densamma,
var också hans fiende der.
»Du skall inte komma undan», gnisslade »Örnen.»
»Inte du heller», svarade sachsaren lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
