Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
— Ja, sade Stefan. Leva ska vi. Resa
oss och få en ny framtid. Men jag kan
ändå inte tro, att det är som du säger.
Turnheim stod och smålog medlidsamt.
Rut visste att han tänkte: Varför är de
så pigga på att vi ska leva?
— Om ni inte ständigt handlade mot era
egna principer, miss Zimmermann, sade
Jones. När ni står i ett fattigt hem med
de olyckliga omkring er, glömmer ni dem,
gudskelov. Gisela vände hastigt sin blick
mot honom. — Men på gatan är jag’
åtminstone principfast, sade hon. Och om det
rörde mig själv, skulle jag också vara det.
Inte en dag ville jag leva, om jag bleve
invalid, oduglig till arbete. Vad är det ni
har med er? Mat? Låt oss fara ner med
den till krigsbarnsbaracken i stället. Den
ligger här alldeles intill. Det är ungar, som
hittats inom krigsområdena. De är odjur
en hel del, men de är i växtåldern, och de
är hungriga.
Jones menade att de skulle också få, om
Gisela höll på dem. Men varför unnade
hon inte de gamla drakarna något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
