Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
som man kan vara över att ha räddat en
vit dräkt vit genom en eldsvåda.
Men nu måste han kyssa denna
skrytsamma mun, och när han gjorde det, var
det som hörde han källan sorla svagt under
sitt insegel.
Han blev rädd, som han var rädd för
allt som levde, som steg, som ville.
— Hör på, Rut, sade han med blicken
ut över staden, som då och då upplystes
av ett flämtande sken ur molnen, liknande
en stor gyllene suck över den olyckliga
staden. Hör på, Rut, jag får lov att tala
om något för dig. Du kan nämligen fara
över Frankrike och England tillbaka till
barnkammaren.
Hon såg på honom, misstänkande något
bakom denna samvetsgrannhet. Själva
upplysningen var henne mindre viktig än skälet
till att han gav den. — Varför upplyser
du mig därom? frågade hon och hade
fullkomligt glömt sin mammas sömnlöshet.
— Rut, sade han, om du stannar nu,
kommer du aldrig härifrån. Kom ihåg att
jag har varnat dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
