Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlofningar förr i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin tjänstgöring i Lund. Och i denna begäran instämde
ock Ubström, som därjämte anhöll, att Wallerius ej måtte
tillåtas resa från Upsala, förr än saken blifvit afgjord.
Då domkapitlet ville veta, hvad som hindrade detta, hade
Wallerius icke något annat svar att gifva, än att han
väntade på ärkebiskopens återkomst från riksdagen och
på sin fars samtycke till förlofningen. Då det senare
redan, såsom vi sett, var gifvet, hade Wallerius således
i sak tydligen uppgifvit sitt motstånd. Och faktiskt
upphöra handlingarna i målet med den 11 november.
Wallerius fick tydligen bita i det sura äpplet och förlofva
sig med Greta Stina Ubström. Giftermålet förstod han
dock att uppskjuta, ty först 1743 kom det till stånd,
och att det skedde ens då, hade nog sina skäl. Så
länge han var i Lund, kunde han väl vara tämligen säker
för rådmannen. Men på våren 1741 sökte han
adjunkturen i medicin vid Upsala universitet, och då han
kommit dit, var det ej längre någon möjlighet att förhala
giftermålet. Efter mer än tio års förlofning fick därför
Greta Stina Ubström ändtligen träda i brudstolen.
Hennes lycka — om det nu var någon — blef emellertid
ej långvarig, ty redan 1747 slutade hon sina dagar.
Det egendomligaste för oss i denna historia är onekligen,
att hon öfver hufvud ville hafva Wallerius, men — andra
tider, andra tankar och känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
