Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlofningar förr i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter en stund detta medgifvande och sade sig »ingen
raison hafva att förlika och ställa henne till frids.»
Domkapitlet hade då intet annat att göra än att
med stöd af kyrkolagen hänvisa parterna till världslig
rätt, d. v. s., då Wallerius var svarande och nu
akademisk lärare vid det sydsvenska universitetet, till det
akademiska konsistoriet i Lund. Där blef han
emellertid fast och ålades att förlika jungfru Holmberg med en
penningsumma, som han lånade af professor Qvensels
stärbhus och sedan hade ganska svårt att betala igen.
Med denna ersättning var hon nöjd, och det var den
tidens sätt att taga dylika affärer.
Innan Wallerius lämnade Upsala, hade han
emellertid inlåtit sig på en ny förlofning, som han icke lika
lätt kom ifrån.
I Upsala bodde en borgare, handelsmannen Anders
Ubström, som stigit till borgerskapets högsta trappsteg
— han hade nämligen blifvit rådman i staden. Enligt
den tidens sed hyrde han då och då ut sin sal till
nationsmöten och baler åt studenterna — ty några
ordinarie nationslokaler funnos då ännu icke — och på
denna väg eller någon annan blef han bekant med
bröderna Wallerius, af hvilka den äldste, Nils, förlofvade
sig med Ubströms äldsta dotter Catharina, som var född
1712 och således vid denna tid tjugu år gammal.
Dessutom hade han en annan dotter, Greta Stina, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
