Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Domkapitlet sökte då att försona dem och förehöll
Norrelius, att han ej hade något bindande skäl till skilsmässa
samt att han kastade sig själf i äfventyr, om han lät
saken komma under världslig dom. I följd häraf rådde
domkapitlet honom välment, »att han efter denna dagen
skulle lämna i förgätenhet allt hvad härtills passeradt
vore.» Men han sade: »Hon har satt en sådan skräck
i mig, att jag intet kan det göra. Jag kan intet vidare
gifva mig i fara. Jag kan intet brådstörta mig i döden.»
Greta Benzelia däremot förklarade, att »hon ofta tillrådt
förlikning, men att det varit förgäfves; att hon nu
jämväl önskade, att det kunde ske, och kontesterade på
det aldra högsta, att ehuru hon haft sin ungdoms
felaktigheter, han dock aldrig skall kunna öfverbevisa henne
något oärligt och oanständigt, som skall vara orsak till
någon äktenskapsskillnad.» Då Norrelius emellertid var
obeveklig, hade domkapitlet ej annat att göra än att
hänvisa parterna till världslig rätt, d. v. s. till det
akademiska konsistoriet.
Den 7 juni 1729 uttog också Gretas bror Erik
stämning på Norrelius inför konsistorium, därför att han med
sin fru ej ville bygga och bo, samt fordrade för henne
nödigt underhåll för den tid hon från honom vara måste.
Därmed började processen, som med stor förbittring
pågick under flera år. Men redan från början ändrades
rollerna. Greta Benzelia började såsom kärande, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
