Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven sedan metallernas bruk blifvit kändt fortfor man länge att
begagna vapen och verktyg af sten. I synnerhet under bronsåldern,
då den dyrbara bronsen måste hemtas till Norden från fjerran liggande
länder, var det naturligt, att man hellre använde den billiga stenen än den
kostbara metallen, t. ex. till de så lätt förlorade spjut- och pilspetsarne,
eller till sådana mycket råämne fordrande saker som de tunga
stridsyxorna, särdeles som stenen i dessa fall gjorde nästan lika god verkan
som metallen.
Många fynd från bronsåldern i Norden, l liksom i andra länder, 2
hafva också innehållit vapen och verktyg af sten. Dessa fynd höra icke
endast, såsom man länge antog, till bronsålderns första" början, utan
äfven till dess senare del. Väl har man sagt, att de i bronsålderns
grafvar funna stensakerna endast varit begagnade som amuletter; men
dels är antalet sådana fynd redan alltför stort, dels torde det vara svårt
att numera bevisa ett sådant användande. Man har visserligen i det bekanta
Hvidegårdsfyndet, från trakten af Köpenhamn, velat se ett. bevis
härför; och det är sannt, att man i denna graf fann en spjutspets af flinta
insydd i läder på ett sådant sätt, att den ej kunde blottas. Men vi få
härvid icke förbise, dels att grafven tydligen inneslöt qvarlefvorna af en
"trollkarl" eller dylik person, dels att man i samma graf funnit två
knifvar af brons, omlindade med läder på ett sådant sätt, att ej heller
de kunna blottas. 3
Om vapen af sten någon gång begagnats här i Norden äfven efter
jernålderns början, har det kanske varit mera för den magiska kraft
som tillskrefs dem än af andra orsaker. Så berättas t. ex., att Orvar
Odd af en gubbe i Hunaland fått tre "stenpilar", hvilka visade sig vara
mera mägtiga mot trolldom än de berömda pilar, "Guses-nöt", som
tillhört sjelfva flnnkonungen. 4 Att några af de stenyxor man hittat i
jorden varit i händerna på jernålderns folk, bevisas emellertid dels deraf,
att man hittat sådana i grafvar från denna tid, 5 dels deraf att man i
1 T. ex. "Ant. tidskr. f. Sv.", 1 s. 233; Nilsson, "Stenåldern", 2:a uppl., s. 173—74,
och "Bronsåldern", 2:a uppl., s. 65; Holmberg, ’’Bohusläns historia", 2:a uppl., 2
s. 80; Bexell, "Hallands historia", 2 s. 75; St. M. 1288 (Atl. 103), 2791: 339-42,
2791: 288—90, 3329, 3926 och 4107; (dansk) "Ant. Tidskr." 1855—57, s. 79 (Skåne);
"’Nord. Tidskr, f. Oldkynd.", 2 s. 175; "Annaler" 1848, s. 336 (Hvidegård på
Själland); "Årböger" 1868 s. 106 och 123, 1870 s. 246, 1871 s. 77; Madsen,
"Bronce-alderen", fyndet i Treenhöi; Köpenh. Museum 6913, 11659, 11698, 12076, 14924,
19050 och B 314; m. fl.’ Jfr äfven de sid. 145 omtalade fynden af stensaker jemte
brända ben.
2 I England har man träffat stenhammare, pilspetsar af flinta o. dyl. i ett stort antal
grafvar från bronsåldern; Evans, "Stone implements", s. 165, 189—191, 343, 355, 387
m. m. Äfven från Meklenburg m. fl. länder äro sådana fynd kända; Lisch, "Meklenb.
Jahrbiicher", 22 s. 282 och 23 s. 283 (flintpilar).
,Y "Annaler’ 1848, s. 336 och pl. 5 fig. 1—3. Äfven i andra grafvar från bronsåldern
har man funnit bronsknifvar omlindade med läderremmar; ’’Ant. tidskr. f. Sv.", 3
s.? 278, not 2.
4 "Orvar Odds saga", öfvers, af Liljegren (Sthlm, 1819), s. 138 och 176.
5 I en graf vid Sretrang i Norge fann man år 1834 öfre delen af en i skafthålet
afbruten stenyxa tillsammans med en mängd saker från den äldre jernåldern ("An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
