Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Infödingarne i norra Australien använda, eller använde, en helt
annan method vid tillverkningen af sina stensaker, i det att spånorna
afskiljas från den sten som begagnas till hammare och icke från det
block som slaget träffar. Mr. Gregory’s expedition (åren 1855—56) kom
en gång till en öppen plats mellan klipporna utmed en af bifloderna
till Victoria River, hvarest marken var tjockt betäckt med skärfvor af
olika stenar och ofulländade eller misslyckade vapen. En af deltagarne
i expeditionen, Mr. Baines, beskrifver tillverkningssättet sålunda: "Sedan
arbetaren utvalt en lämplig sten (agat, flinta eller dylikt), ungefär af
ett strutsäggs storlek, sätter han sig ned framför ett större block, mot
hvilket han slår af ena ändan på stenen, hvarigenom en slät yta bildas.
Derpå håller han stenen med denna släta yta nedåt och afskiljer genom
ett nytt slag en så tunn och bred skärfva som möjligt, hvilken
afspetsar sig uppåt i en oval eller bladlik form samt är skarp och tunn i
eggarne. Sedan slår han af en annan dylik skärfva tätt bredvid den
förra, så att det på stenen bildas en uppstående, skarp och rät kant.
Nu riktar han det afgörande slaget, hvilket, om han är lycklig,
afskiljer en spån med en rygg längs midten å den ena sidan, bildad af
den nyss nämnda kanten, och med två hvassa eggar, som något vidga
sig från basen och åter afsmalna, till dess de möta midtryggen i en
skarp spets. Om han gjort sin sak väl, eger han nu ett utmärkt vapen,
men åtminstone tre slag äro nödvändiga för att åstadkomma det, och
det syntes högst sannolikt, af den stora mängd odugliga spetsar som
lågo rundt omkring, att man misslyckas mycket oftare än man lyckas."1
I tredje upplagan af Lubbocks "Pre-historic times" ser man (fig. 92,
sid. 88) en teckning af Mr. Baines, som visar en australier sysselsatt
med tillverkning af stenvapen, och (fig. 93, sid. 89) en på nyss beskrifna
sätt slagen spån från Australien.
Vissa stenslag, t. ex. obsidian, kunna dock bearbetas äfven på ett
annat sätt, nämligen icke genom slag, utan genom ett starkt tryck. En
spansk författare, Torquemada, beskrifver i ett år 1615 utgifvet
arbete2 detta sätt med följande ord: "En indian sätter sig ned på
marken och tager dels ett stycke obsidian, 8 tum långt eller något längre,
cylindriskt och nästan så tjockt som ett menniskoben; dels en käpp af
ett spjutskafts tjocklek, omkring 3 fot ("cubits") lång, på hvars ena
ända är fästadt ett 8 tum långt tvärstycke af trä. Stenen sätter han
mellan sina nakna fötter, hvilka hålla den liksom i ett skrufstäd;
sedan tager han käppen, sätter tvärträdet mot bröstet och trycker den
andra ändan mot en kant af stenen. Genom tryckningen afskiljes en
spetsig tveeggad knif, lika väl formad som om den vore skuren med
1 Evans, "Stone implements" sid. 28 efter Baines i ’"Anthropologien! Review" vol. TY
sid. CIV, och i Mackie’s "Geological Repertory" vol. 1 sid. 258.
2 "Monarqnia Indiana" (Sevilla," 1615), enligt’ Tylor "Anahuac. or Mexico and the
Mexicans" (London, 1861) sid. 331 och Stevens. "Flint chips" sid. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
