Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta ord, utan jag har trott det vara lämpligare, att söka i korthet
visa, hvad man på olika tider gjort för att sprida ljus öfver lifvet i
Sverige under hednatiden, antingen man stödde sig på traditionen och
de skriftliga urkunderna allena, eller man äfven lyssnade till det som
fornlemningarna hafva att berätta.
De sparsamma underrättelser, som utländska, i synnerhet klassiska,
författare under tiden före kristendomens predikande i Norden hafva
att meddela om vårt fädernesland, äro i allmänhet så sväfvande, att
man mången gång icke ens kan afgöra, om det verkligen är Sveriges
invånare som i dem åsyftas. Och den andliga utvecklingen samt de
politiska förhållandena här i Sverige under hednatiden voro icke sådana
som fordras för att skrifva fäderneslandets historia. Äfven under större
delen af medeltiden fanns här så föga historiskt sinne, att man endast
i torftiga annaler sökte bevara minnet af samtidens märkligaste
händelser. Intresset för hednatiden, då de nyss störtade Åsa-gudarne
herrskat, kunde icke under den kristna tidens första århundraden vara
stort; också har man från hela medeltiden före 1400-talets senare hälft
endast i behåll ett par korta historiska anteckningar om tiden före
kristendomens stadfästande. De äldsta inhemska äro en konungalängd
och en förteckning på Vestergötlands lagmän, intagna i en handskrift
af den äldre Vestgöta-lagen.[1] De äro troligen författade kort efter år
1222. Men konungalängden börjar först med Olof Skötkonung, och
lagmans-serien upptager endast ett par lagmän från hednatidens slut.
Båda längderna meddela för öfrigt föga mer än namnen. De äro
således ej mycket upplysande, men af vigt såsom de enda ursprungligen
inhemska historiska urkunder vi ega om vår hednatid.
Den utmärkte norske historieforskaren P. A. Munch har nämligen[2],
på ett såsom det synes tillfredsställande sätt, sökt bevisa, att de svenska
historiska anteckningar om hednatiden, som man har i behåll från den
senare medeltiden äro hemtade från utländska källor, samt att dessa
källor förnämligast äro: en norsk krönika, ett utdrag ur Olof den
heliges saga, Adams af Bremen och Jornandes’ skrifter, Didriks af Bern
saga m. m. – Först Ericus Olai begagnar Saxo. Snorre Sturlesons
ynglingasaga och öfriga konungasagor voro, liksom den isländska
litteraturen öfverhufvud, okända i Sverige under hela medeltiden och nära
ett århundrade derefter.
Oaktadt således den svenska medeltidens försök att skrifva
hednatidens historia icke kunna tillerkännas större trovärdighet än de till
grund för dem liggande utländska berättelserna, ega de dock ett icke
obetydligt värde, emedan de visa, att man redan för 400 år sedan hade
en liflig önskan, att lära känna den tid då våra förfäder ännu blotade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
