Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVI1I
G. Cederschiöld.
ungefär i den form, vi ega henne, blifvit nedskrifven. Senare kan det icke ha
skett, ty den älsta kända handskriften, den samma, efter hvilken större delen
af vår text blifvit trykt, tillhör början af 14:de århundradet och förutsätter mer
än ett ännu äldre led. Tidigare kan det icke häller ha varit, ty vår saga har
begagnat þiáriks saga af Bern, hvilken författades omkring midten af 1200-talet.
Till Island har sagan väl ej kommit direkte, utan torde snarare i likhet
med andra under 13:de århundradet till Norden införda romantiska berättelser,
om hvilkas vandringar urkunderna gifva några upplysningar, hafva den vid
norska hofvet rådande smaken att tacka for sin omplantering från sydlig
jordmån. Denna förmodan förlorar ej. mycket i sannolikhet genom det förhållandet,
att numera endast isländska hdss. af sagan existera, men kan häller icke vinna
något säkert stöd i tillvaron af den norska folkvisan om Kong Kristian og
hans Dronning, hvarom mera längre fram ’).
Berättelsen om Ámundasönerne är i den älsta texten (och för öfrigt i
nästan alla de andra handskrifterna af sagan) föregången af en liten historia
om käjsar Jatmundr (Hlödver) och hans drottning, huru den senare vinner sin
gemåls kärlek genom att uppfylla de skenbart omöjliga vilkor, han förelagt
henne. Detta innehåll öfverensstämmer väsentligen (jfr Köhler anf. st.) med
två utländska skrifter från 14:de årh., Boccaccios novell (Decam. III, 9) om
Giletta di Nerbona och Beltramo di Rossiglione, — hvilken ligger till grund
för Shakespeares skådespel "All’s well that ends well", — samt den franska
prosaromanen "Le livré du très chevalereux comte d’Artois et de sa femme,
fille au comte de Boulogne". Båda dessa skrifter äro mycket för unga att
kunna vara källor till den nordiska versionen, hvars utländska förebild måste
tillhöra 13:de årh., om den ej varit ännu äldre 2), Men lika litet som för
berättelsen om Ámundasönerne torde man här få antaga översättningsarbete från
’) Jfr p. LXXXVIII här nedan samt afd. VIII i denna inledning. — Folkvisans
slägtskap med den isländska sagan anmärktes af Kölbing, Germania 1876, p. 363.
’) Vid fortsatt sökande efter detta original måste man äfven taga hänsyn till Mirmanns
saga och dess utländska källa, så vida en sådan kan anträffas; ty i Mir finnes också (såsom
redan Kölbing, Riddarasögur, p. 218, har påpekat) en berättelse om en konungadotter,
Bom blifvit öfvergifven af sin gemål, antager karldrägt och under namn af Iringr (Irungr eller
Hiringr) jarl följer efter honom, deltager i krig och slutligen återvinner makens k&rlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
