Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
emot föreställningen om att taga sats åtskiljer vad
som hör tillsammans hos kvirnnan. En sats har
nämligen det dialektiska i sig, som är kvinnans natur
emot. Men språnget åter, vem ville här begå det
osköna att åtskilja vad som hör tillsammans ! Hennes
språng är ett svävande. Och när hon sedan kommit
över till andra sidan, då står hon där åter, icke
utmattad av ansträngning, utan skönare än eljest och
själfullare, och hon kastar en kyss över till oss, som
stå på denna sidan. Ung, nyfödd som en blomma,
som skjutit upp från bergets rot, gungar hon sig ut
över djupet, så att det nästan svartnar för vårt öga.
Vad hon måste lära, är att göra alla
oändlighetens rörelser, att gunga sig själv, att vagga sig i
stämningar, att förväxla poesi och verklighet, sanning
och dikt, att tumla sig i oändlighet. När hon så
blivit förtrogen med detta tummel, så sätter sig det
erotiska till, då är hon vad jag vill och önskar. Då
är min tjänst förbi, mitt arbete, då drar jag in alla
mina segel, då sitter jag vid hennes sida, då är det
för hennes segel vi fara fram. Och i sanning, när
denna unga flicka väl en gång blivit erotiskt berusad,
då skall jag hava nog att göra med att sitta vid rodret
för att moderera farten, så att intet kommer för
tidigt eller på ett oskönt vis. En gång då och då
pickar man ett litet hål på seglet, och i nästa
ögonblick brusa vi åter fram.
I min onkels hus blir Cordelia allt mer och
mer indignerad. Hon har flera gånger föreslagit,
att vi icke mera skulle gå dit; det hjälper henne
icke, jag förstår alltid att hitta på undanflykter.
När vi i går afton begåvo oss därifrån, tryckte hon
min hand med en ovanlig lidelse. Antagligen hade
hon lidit grymt därinne, och det är då intet under.
Om det icke till den grad roade mig att iakttaga
tillgjordheten och onaturligheten, skulle jag
omöjligen själv kunna hålla ut. I morgse mottog jag ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
