- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
91

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

den mask jag hittills använt och ej heller med den
nya, som jag har för avsikt. att anlägga och bära.
Att göra det kvickt och ironiskt skulle vara att våga
alltför mycket. Vore det med mig som det vanligen
är med människor vid dylika tillfällen, att
huvudsaken för mig vore att locka fram det lilla jaet, då
vore det den lättaste sak i världen. Nu är detta
visserligen av vikt för mig, men icke av någon
absolut vikt. Ty ehuru jag en gång har utsett denna
unga flicka åt mig och ehuru jag använt mycken
uppmärksamhet, ja, hela mitt intresse på henne, så
finnas likväl betingelser, under vilka jag icke skulle
mottaga hennes ja. För mig gäller det alls icke att
i yttre mening äga flickan, utan att konstnärligt
njuta henne. Därför måste begynnelsen vara så
konstnärlig som möjligt. Begynnelsen måste vara så
svävande som möjligt, den måste i sig rymma alla
möjligheter. Om hon genast i mig ser en bedragare,
så missuppfattar hon mig, ty jag är ingen bedragare
i vanlig mening; om hon i mig ser en trofast älskare,
så missuppfattar hon mig också. Det gäller att laga,
att hennes själ genom detta uppträdande blir så litet
determinerad som möjligt. I ett dylikt ögonblick är
en ung flickas själ profetisk som en döendes. Detta
måste förhindras. Min älskvärda Cordelia! Jag
bedrar dig i och för någonting skönt, men det kan
icke vara på annat vis, och jag skall giva dig allt
det vederlag jag förmår. Hela uppträdet måste göras
så obetydligt som möjligt, på det hon, när hon givit
sitt ja, icke förmår göra sig den minsta reda för vad
som kan dölja sig i detta förhållande. Denna
gränslöshet av möjligheter är just det intressanta. Är
hon i stånd till att förutse någonting, så har jag
begått ett misstag i mitt uppträdande, och hela
förhållandet förlorar i betydelse. Att hon skulle säga
ja, därför att hon älskar mig, vore otänkbart, ty
hon älskar mig alls icke.. Bäst vore det, om jag
kunde förvandla förlovningen från en handling till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free