- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
68

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänka på Fritz i ”Bruden”.[1] Edvard är till på
köpet liksom denna hans förebild korpral i
borgargardet. Skall jag vara uppriktig, måste jag tillstå,
att Edvard också är tämligen tråkig. Han griper sig
icke riktigt an med saken, han infinner sig endast
alltid uppsträckt och elegant. Det är, i förtroende
sagt, av vänskap för honom, som jag brukar
uppträda så nonchalant som möjligt. Stackars Edvard!
Det enda, som nästan kommer mig att tycka synd
om honom, är, att han är mig så oändligt förbunden,
att han nästan icke vet, på vad vis han skall tacka
mig. Att låta honom tacka mig därför, det är
verkligen för mycket.

*



Varför kunna ni nu inte helt beskedligt hålla
er lugna? Hela morgonen ha ni ju inte gjort annat
än ruskat i min markis, dragit i min reflexionsspegel
och i det därtill hörande snöret, lekt med
klocksträngen från tredje våningen, stött mot
fönsterrutorna, kort sagt på varje tänkbart sätt förkunnat
er ankomst, liksom ni ville vinka mig ut till er!
Ja, vädret är onekligen vackert, men jag känner
ingen lust att ge mig ut, låt mig stanna hemma...
Ni lustiga, uppsluppna sefyrer, ni glada gossar, ni
kunna ju ensamma ge er åstad. Gå för att som
vanligt skalkas med unga flickor! Ja, jag vet det,
så förföriskt som ni förstår ingen att omfamna en
ung flicka. Det är förgäves som hon gör sina
krumbukter för att ta till flykten från er, era snärjande
armar kan hon i alla fall icke befria sig från. Och
i grunden vill hon det heller icke, ty ni, svala och
luftiga barn, medföra ingen upphetsning... Gå er
väg för er själva och låt mig vara... I så fall ha

[1] »Bruden», pjäs av Scribe, vari huvudpersonen Fritz genom
eget förvållande går miste om sin brud, som i stället erhåller en
greve.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free