- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
66

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

inga planer och inga beräkningar längre, kastar
förståndet över bord, vidgar och stärker mitt bröst genom
djupa suckar — en motion som jag behöver för
att icke lida under det systematiska i mitt nuvarande
sätt att leva. Andra äro dygdiga om dagen och
synda om natten, jag är om dagen förställning, om
natten är jag idel åtrå. Om hon kunde se mig här,
om hon kunde se in i min själ — om...

Om denna unga flicka vill förstå sig själv,
måste hon medge, att jag är en man för henne.
Hon är för häftig, hon tar allt för djupt för att
bli lycklig i äktenskapet; det skulle vara för smått
att låta henne falla för en förförare av det simpla,
vanliga slaget; när hon faller för mig, så räddar
hon det intressanta ut ur skeppsbrottet. I förhållande
till mig måste hon göra vad filosoferna med
användande av en ordlek kalla: zu Grunde gehn.

Hon är egentligen trött vid att lyssna på Edvard.
Alltid när man har satt små trånga gränser för det
intressanta, upptäcker man sedermera desto mera.
Hon lyssnar stundom till mina samtal med tanten.
När jag märker detta, då låter jag liksom en blixt
från en helt annan värld glänsa fram vid horisonten,
till förvåning såväl för tanten som för Cordelia.
Tanten ser blixten, men hör ingenting. Cordelia
hör rösten, men ser intet. I samma nu befinner
sig emellertid allt åter i sin goda ro,
konversationen mellan tanten och mig fortskrider i sin
jämna gång, liksom posthästarna i nattens stillhet;
temaskinens vemod ackompanjerar den. 1I dylika
ögonblick kan det bliva outhärdligt i rummet,
isynnerhet för Cordelia. Hon har ingen, som hon kan
tala med eller höra på. Vänder hon sig till Edvard,
så löper hon fara för att han i sin förlägenhet begår
någon dumhet. Vänder hon sig däremot åt andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free