Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
blev synlig på brons yttersta ände var liksom ett
tecken på att hon försvann för mig — när hon
plötsligt visade sig tätt intill. Hon hade gått förbi
huset, i en fart griper jag efter min hatt och käpp
för att om möjligt ännu många gånger komma förbi
henne och åter bakom henne ända till dess jag
upptäckt hennes bostad — när jag i min brådska stöter
till armen på en dam, som just höll på att servera
en ny omgång te. Jag hör ett förfärligt skrik, där
jag står med min hatt och min käpp, ensamt
bekymrande mig om att komma i väg, och för att om möjligt
giva saken en vändning, som kan motivera min
reträtt, utropar jag patetiskt: liksom Kain vill jag
vara landsflyktig från det ställe, som såg detta
tevatten spillas. Men som om allt hade sammansvurit
sig emot mig, får värden den förtvivlade idén att
kontinuera min anmärkning och förklarar högt och
dyrt, att jag icke får tillåtelse att gå förrän jag dels
själv druckit en kopp, dels presenterat damerna det
te, som de genom mitt förvållande gått miste om,
och på detta sätt gjort allt gott igen. Då jag kände
mig övertygad om att min värd härvidlag komme
att anse det som en hövlighet att bruka våld, så
återstod ingenting annat än att stanna kvar. — Hon
hade försvunnit.
Den 16.
Vad det är skönt att vara förälskad, vad det är
intressant att veta, att man är det! Se, det är
skillnaden. Jag kan bli vansinnig vid tanken på, att hon
för andra gången försvann för mig, och likväl gläder
det mig på sätt och vis. Den bild jag äger av henne
svävar obestämt mellan att vara hennes verkliga och
hennes ideala gestalt. Denna bild låter jag nu visa
för mig. Just därför att den antingen är
verkligheten eller åtminstone föranledd av verkligheten, just
därför har den en egendomlig trollmakt. Jag känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
