- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
39

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

figurera mellan varandra och alla dessa rörelser söka
något, söka ro i en bild, som icke finnes.

Det var på den väg, som ligger mellan
Nörreoch Österport. Klockan var omkring halv sju. Solen
hade mist sin glans, endast minnet därav bevarades
i ett milt skimmer, som utbredde sig över landskapet.
Naturen andades friare. Sjön var stilla, blank som
en spegel. Blegdammens nätta byggnader speglade
sig i vattnet, som ett långt stycke ut var mörkt som
metall. Vägen och byggnaderna på andra sidan
belystes av tynande solstrålar. Himlen var klar och
ren, endast en enstaka lätt sky gled omärkligt hän
över den, bäst skönjbar, när man fäste ögat på sjön,
över vilkens blanka panna den försvann. Icke ett
blad rörde sig. — Det var hon. Mitt öga har icke
bedragit mig, om än den gröna kappan har gjort det.
Trots det att jag nu under så !ång tid hade varit
förberedd, var det mig likväl omöjligt att behärska en
viss or9a, ett stigande och fallande liksom lärkans,
som över de kringliggande markerna steg och föll i
sin sång. Hon var ensam. Hur hon var klädd, har
jag åter glömt, och dock har jag nu en bild av
henne. Hon var ensam, sysselsatt, synbarligen icke
med sig själv, utan med sina egna tankar. Hon
tänkte icke, men tankarnas stilla gång vävde en
trånadens bild för hennes själ, vilken aningen ägde,
oförklarlig som en ung flickas många suckar. Hon
var i sin vackraste tid. En ung flicka utvecklas icke
i Samma mening som en gosse, hon växer icke, hon
födes. En gosse börjar sin utveckling strax och
behöver lång tid därtill, en ung flicka födes länge och
födes vuxen. Däri ligger hennes oändliga rikedom;
i samma ögonblick hon är född, är hon vuxen, men
detta födelseögonblick kommer sent. Därför födes
hon två gånger, andra gången, när hon gifter
sig eller rättare, i detta ögonblick hör hon upp att
födas, först i detta ögonblick är hon tödd. Det är
icke blott Minerva, som springer fullboren ut av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free