- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
28

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

i ögonen. Det är upprörande — att vålla en sådan
flicka tårar. Men var lugn, du skall bli hämnad, jag
skall hämnas dig, han skall få veta, vad det är att
vänta. — Vad hon är vacker nu, när de växlande
kastvindarna ha lagt sig och hon vilar i en enda
stämning. Hennes väsen är vemod och smärtans
harmoni. Hon är verkligen intagande. Hon sitter
där i sin resdräkt, och dock var det ju icke hon
som skulle resa, hon tog den på sig för att vandra
ut efter glädjen, nu är den en symbol av hennes
smärta, ty hon är lik den, som glädjen reser bort
ifrån. Hon ser ut, som om hon toge ett evigt farväl
av den älskade. Låt honom fara! — Situationen är
gynnsam, ögonblicket vinkar. Nu gäller det att
uttrycka mig så, att det ser ut, som om jag antog att
hon sökte sin familj eller sitt sällskap här uppe, och
likväl på samma gång så varmt, att varje ord är
passande för hennes känslor, på det viset kommer
jag i tillfälle att stjäla mig in i hennes tankar. —
— — Må fan ta den slyngeln, kommer inte där
en individ promenerande, som tvivelsutan är han!
Har man sett en sådan åsna — nu när jag just har
fått situationen som jag önskade den! Ja, ja, någon
smula får man väl alltid att resultera därav. Jag
måste tangera deras förhållande, skaffa mig en roll
med i situationen. När hon får se mig, kommer hon
ovillkorligen att le emot mig, som trodde, att hon
sökt sin familj här uppe, medan hon i själva verket
sökte något helt annat. Detta leende gör mig till
hennes förtrogne, det är alltid något. — Tusen tack
mitt barn, detta leende är mycket mera värt än
du tror, det är begynnelsen, och begynnelsen är
alltid det svåraste. Nu äro vi bekanta, vår
bekantskap är grundad på en pikant situation, för mig är
detta tills vidare nog. Längre än en timme till
stannar ni väl knappast här uppe, om två timmar vet
jag, vem ni är, varför tror ni eljest polisen håller
mantalsförteckningar.

— R t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free