- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
12

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

sig alla känslor och stämningar, ingen tanke var
honom för hög, ingen för förtvivlad, han kunde
brusa som en höststorm, han kunde viska ohörbart.
Icke ett ord av mig blev utan verkan, och dock kan
jag icke säga, att mitt ord icke förfelade sin verkan;
ty vilken det skulle göra, var omöjligt för mig att
veta. Med en obeskrivlig, hemlighetsfull, salig,
onämnbar ångest lyssnade jag till denna musik, som
jag själv framkallade och dock icke framkallade,
alltid rådde harmoni, alltid hänförde han mig.”
Förfärligt är det för henne, förfärligare skall
det bliva för honom, det kan jag sluta därav, att
jag knappast själv kan behärska den ångest, vilken
griper mig varje gång jag tänker på detta. Också
jag har ryckts med in i det dimrike, i den drömvärld
där man varje ögonblick råkar i skrämsel för sin
egen skugga. Förgäves söker jag ofta rycka mig
lös därifrån, jag följer med som en hotande skickelse,
som en stum anklagelse. Huru sällsamt! Han har
hållit allt i den djupaste hemlighet, och dock finnes
det en ännu djupare hemlighet, och det är den
att jag — och på ett olovligt sätt — kommit att
bliva invigd i dessa förhållanden. Att glömma det
hela skall icke lyckas. Jag har stundom tänkt på
att tala med honom därom. Dock, vad skulle det
hjälpa, han skulle antingen förneka alltsammans och
påstå, att dagboken var ett diktförsök, eller också
skulle han pålägga mig tysthet, något som jag i
betraktande av det sätt, varpå jag blivit invigd i
historien, icke skulle kunna neka honom. Det finns
säkerligen ingenting, som drar så mycket fördärv och
så mycken förbannelse med sig, som en hemlighet.
Av Cordelia har jag mottagit en samling brev.
Om den är fullständig vet jag icke, likväl föreföll
hon mig en gång antyda, att hon själv konfiskerat
några. Jag har tagit en kopia av dem och vill nu
i min renskrift infläta dessa. Visserligen sakna de
datum, men om de också hade varit försedda
där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free