Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den quartära epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gifves icke, säger Pallas, i hela Asiatiska Ryssland, från Don
till spetsen af udden Tsjuktskoi, en enda flod eller å, åtminstone bland
dem som genomflyta slättlandet, på hvars stränder eller i hvars bädd man
icke funnit ben af elefanter eller andra för detta klimat fremmande djur.
Men höglandet, ur- och skifferbergen sakna dem såväl som försteningar
af hafsdjur, hvaremot de lägre sluttningarne och de stora, dels af dykärr
dels af sand uppfyllda slätterna hysa dem på alla de ställen, der de
genomskäras af floder och bäckar, hvilket bevisar, att man skulle finna
dylika qvarlefvor öfverallt på slättlandet i hela dess vidd, om man allestädes
hade samma medel att genomgräfva detsamma.»[1]
Hvarje år vid källossningen bortskölja de ofantliga floder,
som i norra Sibirien utfalla i Ishafvet, en mängd stora
jordmassor från sina stränder och blotta sålunda de ben, som
marken innehåller. Äfven påträffas dylika vid gräfningar för
brunnar och byggnadsgrundvalar.
Cuvier lemnar i sitt arbete om fossila ben[2] en lång
förteckning på orter i Ryska riket, der man gjort synnerligt
intressanta fynd af elefantqvarlefvor.
Ju mer man inom detta land nalkas norden, desto talrikare
och vidsträcktare lager med fossila elefanter träffar man.
Oaktadt ofta förnyade vittnesbörd af en stor mängd
resande kan man knappt sätta tro till hvad som skrifvits rörande
vissa öar i norra polarhafvet. Så yttrar t. ex. utgifvaren
af Billings resa angående några öar i hafvet norr om
Sibirien, utanför kusten mellan floderna Lenas och Indigirskas
utlopp:
»Hela ön (nemligen den som ligger närmast fasta landet och är 13
svenska mil lång), med undantag blott af tre eller fyra små bergkullar,
utgör en hoprörd massa af sand och is, och såsnart källossningen
lösbryter ett stycke af strandbrädden, träffar man der Mammuthben i mängd.
Hela ön, tillägger han, begagnande Billings egna ordalag, består af ben
efter detta ofantliga djur, af horn och hufvudskålar efter buffeloxar eller
något liknande djur, samt af några Rhinoceros-horn.»[3]
Ögruppen Nya Sibirien samt ön Lachou bestå till största
delen endast af en hopgyttrad massa sand, is och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
