Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studera dem. Men, då hvarje skelett bestod af en så stor mängd
särskilda ben, huru kunna med säkerhet utleta dem, som
tillhöra hvarje särskildt slägte och art? Detta lyckades likväl för
Cuvier, som slutligen åter hopfogade hela skeletterna med så
stor säkerhet och noggrannhet, att alla sednare fynd af nya
delar, tillhörande samma djur, endast hafva tjenat till att
bekräfta, hvad hans snille förutsagt. Palæotherium och
Anaplotherium voro de första fossila däggdjur, som af denne
odödlige naturforskare återställdes. Hans forskningar rörande de
fossila däggdjuren i Montmartres gipsbrott gåfvo ett uppslag
till, och på samma gång ett föredöme för de otaliga
undersökningar, som snart började företagas i hela Europa i
ändamål att restaurera fornverldens djur, undersökningar, som i
vårt århundrade hafva ryckt geologien ur det barndomstillstånd,
hvari hon så länge dvaldes oaktadt Steno’s, Werners, Huttons
och Saussures ihärdiga arbeten.
De bäst kända af eocen-periodens fossila pachydermer äro
Palæotherium, Anoplotherium och Xiphodon, hvilka alla voro
växtätande djur, som lefde i stora hjordar.
De synas till sin organisation hafva utgjort mellanformer
mellan noshörningen, hästen och tapiren, samt förekomma i
flera arter och olika storlekar.
Ingenting är lättare, än att efter Cuviers arbeten föreställa
sig huru Palæotherium magnum såg ut, då den lefde. Nosen
slutar med en muskulös och köttig, men kort snabel, liknande
tapirens; ögat är litet och uttryckslöst; hufvudet oformligt
stort; kroppen undersätsig; benen korta och tjocka; foten
stöder sig på tre, med klöfvar beklädda tår; storleken är som
en groflemmad hästs; sådant var detta djur, hvaraf fredliga
skaror under långa tider synas hafva uppfyllt de höglandsdalar,
som omgåfvo den uråldriga Pariserbassinen. Fig. 145
föreställer det stora Palæotherium, efter det utkast, som Cuvier
lemnat deraf i sitt ofvan citerade arbete (Ossements fossiles).
Det lilla Palæotherium liknade en Tapir. Till storleken
mindre än ett Rådjur, med spensliga och lätta lemmar, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
