Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkols-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid af hennes utvecklingshistoria, är den utomordentliga
utveckling, som växtrikets alster då uppnådde.
Ormbunkarne, som i vår tid och i vårt klimat, oftast blott
äro fleråriga örter, uppträdde mången gång under
stenkolsperioden i form af högresta träd.
Hvem känner icke de sumpväxter med cylindrisk, pipig,
refflad och ledad stjelk, och lederna försedda med hinnaktiga
tandade slidor, hvilka vanligen benämnas Fräken eller
Skafgräs? Deras frukter sitta samlade i ett ax, bestående af flera
kransar af fjäll, som på undre sidan bära gömmen, hysande
sporer eller groddkorn, genom hvilkas groning moderväxten
fortplantas. Dessa anspråkslösa fräkenarter representerades
under stenkolsperioden af trädlika arter, som liknade jättestora
sparrisstånd med stammar af 20 till 25 fots höjd och 3 till 6
tums diameter. Deras på längden fårade stammar, som på
tvären voro afdelade medelst leder, hafva blifvit bibehållna till
våra tider: de bära namnet Calamiter.
Nutidens Lycopodier eller Lummer-arter äro låga oftast
krypande växter, som icke nå 3 fot i höjd. Deremot voro
fornverldens växter af denna familj stora träd af 80 till 100
fots höjd; de heta Lepidodendrer och utgjorde hela skogar.
Deras blad höllo stundom halfannan fot i längd och deras
stam var ända till 3 fot i diameter; sådan var t. ex.
Lepidodendrum carinatmn. En annan Lycopodiacé från denna tid,
Lomatophloyos crassicaule, hade lika väldiga dimensioner.
Sigillaria-arterna öfverskredo stundom 100 fots höjd.
Örtartade ormbunkar frodades i oerhörd ymnighet i skuggan af
dessa gigantiska träd. Det var dylika resliga träd jemte
buskväxter, som utgjorde stenkolsperiodens omätliga skogar.
Hvilket underbart intryck skulle icke denna yppiga
vegetation hafva gjort! dessa jättelika Sigillarier, som höjde sig
öfver den öfriga skogen; dessa Lepidodendrer med sin resliga
och smärta stam: dessa Lomatophloyosträd med utseende af
jättestora örter, smyckade med grönskande blad; dessa
Calamiter af nära 30 fots höjd; dessa prydliga ormbunkträd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
