- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
26

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spetefundigheter bevisa, att slafvarne icke voro personer utan egendom. Och hvarför?

I unionsförfattningen betecknades slafvarne städse såsom »personer». Men enligt den sammas lagar måste hvarje person i följd af en åklagad förbrytelse ställas inför juryn, och hvarje häktad person skall genast erfara orsaken till hans häktande, inom tjugufyra timmar förhöras och — med få undantag emot borgen — frigifvas ända till förhöret.

Denna lag var dem för mycket hinderlig vid slafvarnes tillfångatagande. Enligt den samma måste slafvarne först ställas inför juryn och bevis anföras, att de voro förrymda slafvar; först därefter skedde utlemnandet.

Denna s. k. habeas-corpus-akt lät altså icke suspendera sig, den måste därför göras kraftlös med afseende på negrerna. I följd däraf blefvo de olycklige afrikanarne förklarade icke vara personer, d. v. s. icke vara människor, utan för »lös egendom», för »saker». Enligt den nu med tvång åstadkomna utlemningslagen fick en såsom förrymd slaf betecknad egendom icke försvara sig, stäldes icke inför någon jury, utan måste genast utlemnas. Härefter kunde hvarje såsom förrymd slaf signalerad färgad gripas och föras i slafveri. Någon bevisföring var icke erforderlig utan blott ett enkelt certifikat af ombudsmannen från den ort, hvarifrån han skulle hafva flytt.

Att härigenom äfven sådana, som icke voro slafvar, lätt grepos, och färgade, hvilka voro fria, förklarades för slafvar, kunde icke ens med bästa vilja undvikas. När man nu betänker, att för utlemnandet af en verkligen förrymd slaf eller ock blott misstänkt sådan betalades ända till tio dollars, så låter det väl tänka sig, att gemena varelser bedrefvo »slafjagt» såsom ett formligt handtverk.

För att göra skymfen fullkomlig, måste dessa liksom alla andra däraf uppkomna kostnader utbetalas rent af ur unionens statskassa! Och hvad hade nordstaterna erhållit af slafegarne för alla dessa vanärande offer?

Ingenting vidare än det medgifvande, att Californien skulle upptagas i unionen såsom fri stat utan slafveri! Detta hade slafhandlarne förut motsatt sig. Därvid är att märka, att där i allmänhet icke fans något slafveri.

Efter sådana framgångar skulle man väl dock ansett slafhandlarne nöjde. Men nej, nordens eftergifvenhet och fredskärlek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forenstat/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free