Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvungen att gå omkring och tigga, barfota och illa
klädd.
Så blef jag åtta år gammal. En kall och stormig
vinternatt hade vi förgäfves väntat på min far. På
morgonen sände min mor mig till värdshuset för att
söka honom. På vägen såg jag ett föremål ligga
under snön. Det var min far, som låg där — död.
Vid mitt rop kommo några och buro liket hem
till oss. Kamrater, jag kan ej beskrifva för er min
moders sorg. Gråtande kastade hon sig öfver den
döde, som om hon med sin kärlek velat väcka till lif
de stelnade lemmarna. Allt det elände, hon
genomgått, tycktes hon glömma denna stund. Äfven jag
knäböjde vid min faders lik.
— Mitt barn, sade min mor. Du vet orsaken till
vår olycka. Det finnes ej nyktrare och bättre man,
än din far var på sin tid; du ser nu, hur det gått
honom. Lofva mig nu vid Gud, vid din olycklige
faders lik att aldrig röra vid detta förfärliga gift, som
störtat oss i detta elände!
Kamrater, jag gaf min moder detta löfte och
Gud är mitt vittne, att jag äfven hållit det. Efter
min faders död kunde jag så småningom börja arbeta,
och från mina resor har jag alltid litet pengar med
mig åt min mor. Icke för något pris vill jag bryta
mitt gifna löfte, och jag är viss om, att ni icke häller
mer skola söka att fresta mig.»
Hans steg upp för att aflägsna sig, men en af
oss höll honom tillbaka och sade djupt rörd: »Vänta,
Hans, gå ej ensam! Äfven jag älskar min mor och
vill gärna göra henne lycklig. Jag vill ej bereda henne
sorg och lofvar att hädanefter afstå från rusdrycker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
