Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Det var tidigt på hösten följande år som det hände.
Efter sitt misslyckade försök att bemäktiga sig
Snabbfot hade Rödöga tagit sig en hustru, och märkvärdigt
nog var hon ännu vid liv. Ännu märkvärdigare var
att de hade ett några månader gammalt barn,
Röd-ögas första ättling. Hans föregående hustrur hade
aldrig levat så länge att de hunnit föda barn. Det
gångna året hade varit godt för oss alla. Vädret
hade varit ovanligt blidt, och vi hade haft föda i
överflöd. Jag påminner mig särskilt det årets rovor.
Nötskörden var också riklig, och de vilda plommonen
voro större och sötare än vanligt.
Det var med ett ord en gyllene tid. Och just då
hände det. Tidigt en morgon överraskades vi i våra
hålor. I gryningen vaknade de flesta av oss för att
möta döden. Snabbfot och jag väcktes av ett
helvetiskt skrik och snattrande. Vår håla var ju den högst
upp belägna av alla, och vi kröpo fram till öppningen
och tittade ner. Hela den öppna platsen var full
med Eldfolk. Deras tjut och skrik ökade larmet,
men de uppträdde med plan och ordning, vilket vi
totalt saknade. Var och en av oss slogs och handlade
på egen hand, och ingen av oss insåg vidden av den
olycka som var över oss.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0147.html
